Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varbergs fästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ANDERSON SANDKLEF
strax före kapitulationen välsignats med en arvinge, och när
därtill lägges det svekfulla sättet att taga slottet,
plundringarna i bygden och klostrets förstöring, så var det nog inte
så underligt att Markus Meyer blev lagd på stegel och hjul.
Varbergs fästning har haft många mer eller mindre
no-tabla fångar. Den mest bekante är generalen och
friherren Carl Friedrich Pechlin, som satt »på bekännelse»,
anklagad som anstiftare av mordet på Gustaf III. Han satt
först en tid på Marstrand men överflyttades snart till
Var-berg, där han dog den 29 maj 1796, 76 år gammal.
Pechlin var ju otvivelaktigt en gammal räv, och det är
nog tämligen säkert att han inte var så oskyldig, som han
själv påstod. Under det han satt fången i Varberg hade
vakten order att väcka honom varje halvtimma. Pechlin lovade
till slut att bekänna för prästen, om han bara finge sova.
Men när denne kom, nekade han som förut. Prästen
förebrådde honom att han alltjämt var så förhärdad, fastän han
redan stod med en fot i evigheten. Men Pechlin lät sig inte
påverkas. Han endast frågade: Kan prosten då säga, hur
mycket kläde jag behöver till ett par byxor?
Strax till höger inom fästningens port finnes en
källarlokal, som utpekas såsom Pechlins fängelse. Det är dock
tämligen säkert, att den högvälborne fången mot slutet av
sin fängelsetid bodde i betydligt trevligare lokaler. Han
umgicks med kommendanten, fick i dennes sällskap besöka
staden och åtnjöt på det hela taget mycket stor frihet. Det
berättas om honom, att han vid ett besök i staden uppköpte
alla matvaror, som den dagen salufördes å torget, endast för
nöjet att veta Varbergs borgare vara utan färska
livsförnödenheter. Det berättas också, att då han gick ut i sällskap med
någon officer, höll han strängt på rangordningen; hans
väktare fick vackert gå efter — Pechlin var ju dock general!
Redan mot slutet av 1700-talet hade Varbergs fästning
spelat ut sin roll som fästning, och den 24 juni 1830 gav konung
Karl XIV Johan befallning om dess rasering. Det var rae-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
