Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reselivet i Sverige och turistföreningen. Föredrag vid Svenska turistföreningens årsmöte den 25 februari 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTHUR LINDHAGEN
å andra sidan blicken hos ortsbefolkningen för det värdefulla
den själv inom sin egen bygd äger i natur- och
kulturföremål.
Den ideala formen för resor måste väl anses vara att resa
ensam eller i slutet sällskap. Bristande förmåga av planering
och initiativ samt små ekonomiska resurser omöjliggöra ofta
detta. Den yngsta ungdomen kan man icke heller släppa ut
på egen hand, men intet är värdefullare för den blivande
medborgaren, än att han redan från början får se och lära
känna olika sidor av sitt eget land. Det är därför enligt min
mening riktigt, när turistföreningen nedlagt ett omfattande
arbete och stora kostnader på anordnande av grupp- och
skolresor. Aptiten växer medan man äter. Har en gång lusten
för färder blivit väckt, är det att hoppas att, så långt
ekonomiska möjligheter föreligga, var och en tager eget initiativ
till nya färder.
Arbetarklassens kamp för bättre levnadsvillkor har bland
annat medfört, att den i allt större utsträckning tillkämpat
sig rätt till ferier — ett för kropp och själ lyckligt avbrott i
ett enformigt liv. Men arbetarklassen har små möjligheter att
av egen kraft nyttja denna tid till resor. Turistföreningen
har velat på denna punkt träda hjälpande emellan och har
för den skull inrättat särskilda stipendier för arbetarresor.
Det är min livliga förhoppning, att det skall bli
turistföreningen ekonomiskt möjligt att än ytterligare utvidga denna
form av sin verksamhet.
En gång var jag tillsammans med en ung man, som nyss
kommit hem från en flerårig vistelse i utlandet. Jag
frågade honom, om han icke ibland hade längtat hem till Sverige.
Han svarade då, att när man hade tillfälle att få vistas i
Paris och London, så längtade man inte hem till Stockholm.
Beklagansvärde man, han hade aldrig sett något av sitt eget
land utanför sin hemstads gränser. Där den tog slut, där
vidtog det stora Babylon, och han hade blivit en rotlös
internationell företeelse.
Sådan jag fattat Svenska turistföreningens uppgift skulle
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
