Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hembygdsmuseet i Luleå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEMBYGDSMUSEET I LULEÅ.
I januari år 1878 väckte dåvarande fil. kand. Fredrik Svenonius
(sedermera fil. dr och statsgeolog) förslag om upprättande av ett
»nordsvenskt museum» i Luleå, vilken tanke också redan på hösten
samma år tog fast form, då Gällivarebolagets disponent J. A.
Wikström lovade att ställa sig i spetsen för saken samt att tills vidare
mottaga och i ett av rummen i nämnda bolags fastighet i Luleå
härbärgera inkommande gåvor.
Meningen var först, att museet skulle vara lapskt, d. v. s. att
man uteslutande skulle söka rikta detsamma med föremål, som
stodo i samband med samefolkets liv och historia, men man
övergick snart nog även till insamlande av sådant, som var ägnat
att belysa »den svenska kulturhistorien inom länet». Museet
skulle sålunda utgöra början till ett allmänt etnografiskt
länsmuseum. Ja, man hade till och med planer på att samarbeta
med Tromsö museum och söka göra Luleå till en »huvudpunkt
inom Sverige för en speciell arktisk vetenskap». Så långt sträckte
man sig likväl icke.
Museitanken väckte anklang icke endast inom Luleå stad utan
jämväl efter hand ute i bygderna, och gåvor, varav många
synnerligen värdefulla, började strömma in. Behovet av en
organisation, som verksamt kunde tillvarataga museets intressen, visade sig
emellertid allt mera oundgängligt, och år 1886 bildades på initiativ
av läroverkets rektor K. A. Fredholm samt under landshövding
Bergs ordförandeskap Norrbottens museiförening, vilken såsom
gåva fick mottaga den hos Gällivaredisponenten förvarade
samlingen av fornsaker och etnografiska föremål.
Den sålunda bildade museiföreningen, vars förste sekreterare
och intendent var rektor Fredholm, begynte sin verksamhet med
att tillsätta föreningsombud, 39 till antalet, i länets städer och
socknar, men den utveckling, man hoppats på och även ärligt
arbetade på, uteblev. Anslutningen var obetydlig och förblev
det jämväl i fortsättningen, vartill kom svårigheten att med
föreningens dåvarande svaga ekonomi erhålla lämplig museilokal.
Man förstår, hur illa det var ställt, då de värdefulla samlingarna
under flera år måste förvaras i en vindslägenhet, därefter på
en läktare i läroverkets gymnastiksal och slutligen i ett litet
vindsrum i gamla läroverksbyggnaden. Först år 1901 kunde
föreningen anse sig ha fått lokalfrågan någorlunda tillfredsställande
löst. Nämnda år erhöll den nämligen medgivande att få
disponera residensbyggnadens södra flygel, i vilken länsstyrelsen tidigare varit inrymd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
