Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrbottens läns arbetsstugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men något skedde under själva nödvintern, som väl aldrig skall
förgätas. Då växte nämligen den institution upp, som fått namnet
Stiftelsen Norrbottens arbetsstugor. Redan i början av år 1903
kommo dessa stugor till stånd — åtta till antalet — för att i
förhyrda och provisoriska, mer eller mindre olämpliga lokaler
taga emot barn, som, framför allt i de avlägset liggande
ödebygdshemmen, ledo av undernäring och umbäranden av olika slag.
Åtskilliga hundra barn fingo sålunda huld och skydd. God och
sund kost bjöds dem i stugorna. För sitt kall varmt
intresserade föreståndarinnor ägnade moderlig omvårdnad åt de små
vildmarksbarnen, som tillika fingo undervisning i vanliga
skolämnen och i praktiskt arbete; det var ju en arbetsstuga, som tagit
hand om dem.
Hur illa var det icke ställt med skolundervisningen i dessa
bygder! Och hur skulle det kunna vara annorlunda i ett
glesbefolkat län, där det då för tiden fanns mer än en församling
av ungefär samma ytvidd som hela Värmland. Särskilt om man
betänker, att befolkningen i en sådan församling kunde bo
splittrad på hundratals småbyar och enstaka liggande gårdar.
I de finskspråkiga församlingarna fingo arbetsstugorna även
en annan kulturuppgift, som den torftiga undervisningen i
flyttande skolor eller i hemmet aldrig kunde fylla, nämligen att vänja
barnen vid att höra och förstå, läsa och tala svenska.
Föräldrarna, som själva endast talade finska eller lapska eller på vissa
orter både lapska och finska, voro angelägna att deras barn skulle
lära sig landets språk, riksspråket. Detta är i otaliga fall en känd
och vittnad sak.
Det är då lätt att förstå, vilken stor kulturell och nationell
uppgift arbetsstugorna utefter Torne älvs dalgång ha, jag menar
stugorna i Karesuando, Junosuando, Pajala, Pello och Hietaniemi.
För närvarande är en arbetsstuga i Karungi under uppförande,
den sjätte i själva Tornedalen. De övriga ligga i Tärendö,
Kor-pilombolo, Teurajärvi, Nattavaara, Pålkem (Vitträsk), Jokkmokk,
Arvidsjaur och Arjeplog.
Åtta arbetsstugor kommo till under nödåret, nu ar deras antal
tretton, och hösten 1929 skall den fjortonde öppnas. Alla ha de
under årens lopp fått egna, präktiga lokaler. Det hela förefaller
nästan som ett under.
Norrbottens läns arbetsstugor, som numera årligen ge vård och
fostran åt mer än 400 barn, äga fastigheter för över en halv miljon
kronors värde, alla till största delen åstadkomna genom frivilliga
gåvor. Under arbetsåret 1926—27 inflöto genom sådana gåvor mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
