Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I) E F ÖRSTA N Ä H K I N G A K N A
Vi befinna oss utanför Sveaväldets egentliga stambygder.
Deras mäktigaste monumentgrupp, kungshögarna, saknar
fullödiga representanter i Närke, om än Torshögen vid
Sky-berga vägskäl i norra delen av Hardemo har ett ståtligt läge
och de två kungshögarna vid Konsta i Sköllersta ge
stämning och åldersprägel åt den allmänna farvägen från Lännäs
och Asker, vilken mellan dem söker sig fram till den strax
i väster belägna passagen över Kvismardalens enda
någorlunda betydande tillflöde söderifrån.
Avgjort talrikare äro de nakna stenrösena eller kumlen,
vilka man vanligen tror härröra från bronsåldern, fast inga
kända fynd här kunna bestyrka denna daterings riktighet.
Det största kumlet, eller rättare de sorgligt stympade resterna
därav, finna vi i ett karakteristiskt läge vid skärningen av
en betydande vattenväg och en landsväg: Haborsrösan på
grusåsen vid Segersjö i Lännäs, strax norr om Täljeåns
genombrott. För hela Kvismardalens sjöfarande inbyggare bör
detta kummel i forna tider ha varit ett välbekant märke vid
färden ut på stora Hjälmaren. Annars ligga ju de stora kumlen
oftast på höjder med vid utblick, gärna isolerade från
bygden; så även i Närke. De bästa exemplen erbjuda två rösen
halvannan kilometer sydost om Riseberga, på ömse sidor om
den gamla väg, som i många backar upp och ned leder över
till Kräklingeslätten. Men då just den första backen, vars krön
är kantat av dessa kummel, befunnits för brant för nutida
trafikanter, har den kringgåtts genom en sväng åt söder. Stort
är ändå inte heller på denna plats avståndet mellan
brons-åldersnärkingens stråt och den modärne bilistens.
Tydligast framgår dock sambandet mellan forn- och
nutidsvägar, om vi granska läget av de fornminnen, som mer
än andra imponera i Närke: domarringarna. De äro tydligt
koncentrerade till vägsystemets gamla knutpunkter. Detta
är ju också naturligt, om de, såsom deras hävdvunna namn
antyder, tillhöra gamla tingsplatser. Det saknas visserligen
ej förfäktare av den åsikten, att domarringarna främst, om
ej uteslutande, skulle vara ett slags gravminnen. Bästa
stödet härför ha förhållandena i Västergötland ansetts erbjuda.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
