Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUN K LINDQVIST
Trindyxtidens närkingar levde sålunda i de trakter, som
ligga omkring 60 m ovan den nutida havsytan. Visserligen
har man hittat ett mindre antal trindyxor också på lägre
nivåer, vilket måste bero på att denna enkla redskapstyp
överlevat sin egentliga blomstringstid, men sådana ströfynd
förrycka knappast den helhetsbild, som kommer till synes
på kartan å sid. 65, där samtliga fynd av trindyxor (efter
en statistik år 1912) finnas inlagda och den samtida
strandlinjen schematiskt antytts.
Under döstiden måste vattnet ha dragit sig tillbaka till
ungefär 40 m över den nutida havsytan, ty fornsakerna från
denna tid, såsom de långa, tunnackiga flintyxorna och dessas
efterbildiiingar i sten, förekomma endast ned till denna nivå.
Den yngre gånggriftstidens båtyxor, de eleganta, gärna
hålk-försedda stridsyxorna med skafthål, ha upphittats flerstädes
på slätten ända fram till trakten av Kvarnfallet i Örebro
(omkring 25 m ö. h.), vilket visar att havsstranden på sitt
återtåg då hunnit ned till denna punkt.
Under hällkisttiden slutligen hade det mellansvenska
landets höjning fortskridit så pass långt, att praktiskt taget hela
det nutida Närke låg ovan havsytan. Hjälmarens
förvandling från Östersjövik till insjö försiggick just under denna
period. Alla fornfynd, som gjorts inom landvinningarna efter
1800-talets sänkning av Hjälmaren från 23 till 21 m ö. h.,
befinnas också vara sådana simpla skafthålsyxor av sten eller
flintdolkar från hällkisttiden eller senare skeden.
Fynden från stenålderns slutperiod äro talrikast på de
öppna slätterna; ingen egentlig skillnad föreligger mellan
slätterna vid Hjälmarstranden och dem på högre nivåer. En
och annan avvikelse härutinnan faller dock i ögonen, så
beträffande Svartådalen väster om Karlslund. På nutida
jordarts- eller åkerkartor se vi ingen skillnad mellan Svartådalens
nedre del, Örebroslätten, och den del av dalen, som ligger
väster om Karlslundsåsen. Men studera vi fornlämningar
och ortnamn, finna vi påtagliga vittnesbörd 0111 att
Örebroslätten i äldre tid varit utan jämförelse rikast och tätast
bebyggd. Det kan inte bero bara på närheten till Hjälmaren;
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
