Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÄR SVENSKA RIKSVÄGAR MÖ T A S
Han for sedan till Blackstad genom en grön och vacker skog.
I Örebro var det bästa kvarteret under hela resan. Men att
komma till Fellingsbro krog måtte varit obehagligt. Ty där
var ett uselt härbärge, sedan man måst resa mest hela dagen
i mörkret på dåliga vägar efter elaka hästar. I samma stil
gå de flesta vittnesmål om reseförhållandena i äldre tider.
Huvudvägarna markerades understundom »af större rörelse
på wägen, swagare hästar, oginare folk och dubbelt dyrare
Gästgifware».
Men icke förty ansågs resandet nyttigt för kropp och själ.
Karl von Linné träffar huvudet på spiken med orden:
»Sannerligen, om var och en visste, vad ogemen nytta ridande
om sommartid gör för hälsan, skulle flera anställa sådana
resor här i Sverige och mindre folk samlas till brunnarna,
helst som man kan med lika depens resa som att ligga vid
brunnarna.»
Påståendet torde med fog kunna tillämpas på vår tids olika
färdesätt, därest man far fram med förstånd.
Emellertid växlar Örebros betydelse som vägknut med
tiderna. Riksdagarna under Karl IX:s sista år och svenska
arméns koncentration beteckna ett slags kulmen. Stadens
utvecklingshistoria avspeglar faserna.
Omsider syntes emellertid utvecklingen vilja helt omkasta
den gamla ordningen. Då det revolutionerande
järnvägsnätet för cirka 60 år sedan slutgiltigt rutades ut, blev icke
Örebro Sveriges järnvägsknut. Statsbanorna gingo
bokstavligen värdshus förbi och sista postdiligensen mellan
Stockholm och Göteborg skramlade in på Örebro gator, då tåget
å Västra stambanan ångade genom mellersta Närkes slätter.
Men våra äldsta järnvägsbyggen och valet av plats i Örebro
för statyn av svenska järnvägarnas fader, Adolf Eugène von
Rosen, visade dock, att man kände platsen för vårdträdets rot.
Under ett drygt halvsekel voro så vägarna kring Örebro
av mindre betydelse. Men en ny tid har nu kommit med
landsvägarnas renässans. Långväga färdemän, ute i lovliga
syften alltifrån handelssamfärdsel till turistfärder, befara åter
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
