Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SA S A G MAN SVERIGE UNDER 1 5 00- OCH 1 C 0 0 TALEN
Tre gånger doppades stackaren i vattnet, fastbunden med en
lina från ett rå. Inte ens kungen av Danmark slapp det badet.
Men några tunnor gott öl och ett par skinkor till besättningen
kunde dock ibland rädda resenären från den hotande
döp-ningen. Passerade man Svenska Jungfrun i Kalmarsund,
måste man noggrant iakttaga att ej kalla ön vid dess rätta
namn, Blåkulla, ty då vore olyckan viss för skeppet. Lade
man sig för ankar intill ön, skulle man kasta handskar,
gördlar och väskor i havet för att blidka Jungfrun.
Under förra årets stränga vinter, då Sveriges
utrikesförbin-delser under flera veckors tid äventyrades genom den svåra
isgången, upplevde vi något av gamla tiders svårigheter, då
landet kunde vara avstängt från tillförsel i flera månader.
Det var alltid svårt att under vintern passera den enda milen
i Öresund för is, ty då vinden blåste utåt havet, drev isen
utåt, och blåste vinden från havet, drev isen inåt. Sällan var
det lugnt väder. Då gällde det att ömsom ro och ömsom
draga sluparna efter sig på isflaken till nästa bit öppet
vatten, om icke de större fartygen kunde ta sig fram.
Skepparen måste se till, att skeppet löpte in i hamn under
ljusan dag medan godset fick föras i land, ty nattetid voro
hamninloppen i städerna stängda med bommar, som hindrade
all passage från sjösidan.
Vid in- och utresa skulle man anmäla sig hos konungens
representant på platsen för tull och pass. Kom skeppet under
1600-talet västerifrån till Göteborg, skulle tullbehandlingen
ske vid Älvsborg; ställdes färden till Stockholm, skedde den
förberedande tullbehandlingen ute vid Dalarö. Det tyckes
ha varit bruk, att de resande lämnade skeppet i yttre
skärgården och stego över i småbåtar, som roddes och seglades
in till Stockholm av gummor och flickor från öarna.
Resenärerna sluppo då den ofta flera dagar pågående seglatsen
mellan skären med de svårnavigerade segelskeppen och
uppehållet i Vaxholm för förnyad tullbehandling.
Till lands voro besvären och farorna föga mindre än till
sjöss. Mot Norge och de gamla gränslandskapen Skåne,
Halland och Blekinge lågo stora skogar, som sedan gammalt voro
13. Svenska turistföreningens årsskrift 1930.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
