Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THYKA LUND
i stället för bröd — så fanns det även hos den fattigaste bonde
alltid en silversked att äta med, även om det ej fanns en bädd
i huset. Men luften i stugorna var sådan, att de resande
betygade sig »för elak smak och stank» bliva förr mätta för en
ringa penning än av den bästa måltid.
Under 1500-talet voro fordringarna på gästgivargårdarna
rätt och slätt, att de skulle tillhandahålla »ööl, maat,
heste-fodher och fordenskap». Priset för en måltid växlade mellan
1 och 2 öre, för häst per mil var det något billigare. Den,
som ej nöjde sig med en måltid, anrättad på böndernas vis,
utan ville ha färskt kött, gäss, höns, ägg, vete- eller skrätt
rågbröd skulle betala efter priset i nästa köpstad. Ville
resenären dessutom ha maten »tilpvntet» med kryddor, fick han
vanligen föra dem med sig eller vara dem förutan.
Under stormaktstiden stego fordringarna på bekvämlighet.
Gästgiverierna voro enligt 1649 års förordning skyldiga att
ha 3 avdelningar: en för adliga ståndspersoner, den andra
för »annat hederligit Folck» och den tredje för »gemeent
säl-skap». Detta var maximifordringarna; minimifordringarna
voro betydligt blygsammare och det var vanligen de, som
förverkligades. Under 1600-talet stiger priset för en måltid
förutom dryck till 5 öre silvermynt; hästlegan fick man
betala efter 6 öre milen på landet och i staden efter 12 öre.
Rummen även i de bästa gästgivargårdarna voro utan
tapeter eller brädfodring och uppvärmdes dels av en hög spis,
som gick upp i taket, dels av en kakelugn, så att man efter
behag kunde nyttja endera. Förnämt folk förde under
1500-talet med sig egna bäddar bestående av ett 6 alnar långt
läderlakan att lägga över sänghalmen och en skinnfäll till täcke.
Senare konimo lärftslakan och fjäderbolstrar i bruk av den
varma sort man än i dag pinas med i Tyskland.
Vid slutet av 1600-talet hade kronan efter århundradens
arbete äntligen lyckats lösa det svåra samfärdsproblemet. »Det
linns utan tvivel intet land, där de resande finna bättre
anordningar än i Sverige», betygar en vittberest italienare. »Jag
har icke i något avseende kunnat märka större omtanke än
ifråga om att göra det bekvämt att resa så väl för de för-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
