Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thorsten orre
Det ligger alltså två kanoter i sjön vid Idrottsgården och
en hop pojkar stå på stranden och vänta på något eller
någon. Så bölar ett bilhorn uppe i skogen, en bil kör fram
och ur den kommer »chefen» och »adjutanten» och ett par
unga damer med en hel del nytt bagage. Båthusets dörrar
slås upp och ut bäras ytterligare två, spritt nya kanoter och
sättas i sjön. De förtöjas jämsides med bryggan, på flott
vatten, och så börjar lastningen, icke utan en viss
försiktighet, ty kanoterna äro ranka. Det mesta placeras i mitten,
det hela täckes över med en presenning, och över den
läg-ges hjuldonens träram. Det är åtskilligt med packning, men
den får väl rum och det blir gott utrymme över för
besättningen, som så tar plats, även den med en viss försiktighet:
i fören en man, bogpaddel, i aktern kanotbefälhavaren,
styr-paddel, och dessutom i två av kanoterna en man i mitten,
hjälppaddel. Var och en ställer sig bredbent på knä med
sätet stött på närmaste tvärträ. I den ställningen får man
den bästa kraften i paddelföringen. Under knäna ligger en
stoppad kudde, som samtidigt är simdyna, om man mot
förmodan skulle kapsejsa.
Så styr den lilla vikingaflottan på fyra kanoter ut över
sjön under tonerna av en krigsmarsch från en grammofon
i hövdingaskeppets stäv, följd av viftningar och avskedsrop
från dem på stranden, som ej få vara med.
Nedsjön ligger visserligen ej alldeles blank och slät och
det fräser och spottar nog en del om stävarna när kanoterna
under taktfasta, vana paddeltag plöja sina banor över
vattnet. Men det är unga, friska armar vid paddlarna, och länge
dröjer det ej förrän den lilla flottiljen gungat över Västra
Nedsjön och sakta skrapar mot den norra strandens mjuka
sand. På ett par minuter ha träramarna lyftats ur,
cykelhjulen skruvats fast och kanoterna förvandlats tiil små
vagnar. Det går lite tungt att dra dem upp över den mjuka
sanden, men snart börjar vägen och lekande lätt rullar
kolonnen fram mot Buabäcken vid Ömmerns sydligaste ända.
Sex kilometer skogsväg blir det, backe upp och backe ner,
allt djupare in i skogen. Det fläktade friskt ute på sjön,
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
