Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORSTEN ORRE
Förf. foto.
»Ömmern är en härlig sjö, fall av öar och holmar ...»
»Hos lapparna ha alla människor någon befattning», säger
Johan Thuri, »den förste är husbonden, så kommer
husmodern och så drängen och så pigan och så barnen; det
äldsta barnet är vedoxen, det nästa är eldpassaren, det tredje
är sur-luktaren, det fjärde är mors kelgris, det femte är fars
kelgris.»
Vi äro visserligen inga lappar, men eftersom lapparna väl
få anses som den högsta exponenten för friluftsmänniskor
i vårt land kan man ju ha skäl att ibland ta efter dem.
Alltså utnämnas — icke husbonden, ty han råkar nu en gång
vara självskriven — men väl en del andra befattningshavare,
först och främst vedoxar och eldpassare. Någon »sur-luktare»
är knappast behövlig eller ens önskvärd, och inte heller ha
vi något egentligt behov av några kelgrisar.
Stranden är full av flata stenar, och adjutanten, som
förutom en våldsam och ganska permanent matlust har ett djupt
intresse för och även en viss kunnighet i matlagning,
utnämner sig själv till fördräng och överkock och har snart
med hjälp av eldpassarna byggt upp en finfin spis mot en
klippa nere vid stranden, lagom långt från all eldfängd mark.
Vedoxarna få på ett ögonblick ihop erfordertigt bränsle från
öns risiga inre, där väl ännu aldrig en yxa gått fram, och
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
