Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIAN LIV I VÄSTERGÖTLAND
Förf. foto.
». . . kanoterna bäras upp på land, tälten slås ocli matelden tändes.»
Så glömsk får man inte vara! Kom ihåg det till en annan gång!
Men —- fortfarande ingen skada skedd! Allting klarar sig.
Jag har en gång rott över en fjällsjö i en gisten gammal
lappbåt. Vattnet bara forsade in. Vi tätade springorna med
margarin. Det gick fint. Det blev bara litet enklare matsedel efteråt.
Indianerna hade inga patentsalvor. Men de hade kåda.
Och i det här fallet är nog kåda bättre än margarin.
Alltså, dagens vedoxar köras ut i skogen och plocka kåda
från granstammarna, eldpassarna tända en brasa i en
skyddad skreva och kanoten lägges att torka i solgasset. Så tas
en stekpanna fram, kådan smältes och gjutes över det
skadade stället. Sedan det hela väl kletat ihop, hälla vi över
ytterligare ett lager av kådan, som nu hunnit koka till harts,
och med en upphettad yxhammare pressas kakan jämn och
glatt. Vackrare kunde det kanske ha blivit, men starkt är
det, genom det hålet tränger intet vatten vidare.
Det blev ett oberäknat uppehåll, men i god tid före
skymningen ha vi dock lagt hela den vackra sjön bakom oss och
efter en hastig rekognoscering landa vi längst in i en liten
björkhägnad vik. Bagaget lastas ur, i en tom kanot paddlar
ett par man ut och sätter ett nät vid ett par små holmar.
De övriga kanoterna bäras upp på land, tälten slås, bagaget
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
