Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härjedalen. Kulturbygd och vildmark av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vardagsstuga med ryggåstak i Gammel-Remsgården. Dörren i gavelväggen leder
till förstugan.
sig hem kunskapen om vad de funnit gagneligt och gott.
Genom deras eget land ha urgamla stråkvägar gått fram.
I fem hundra år har ödemarkens tystnad störts av
sporrklirr och psalmsång längs pilgrimernas väg över fjällhedar
och mossiga stenskravlar. Härar och flyktingar, formän och
stråtrövare ha färdats genom ådalar och skogar, och ur alla
dessa vitt skilda källor har Härjedalens bondekultur hämtat
föredömen och varnagel, förnyelse och självhävdelse. Till
brytningen och blandningen mellan hemmalärt och inlånat
bidrar slutligen landskapets politiska kastning från svenskt
till norskt, från norskt till svenskt. I statligt och kyrkligt
avseende var ju Härjedalen bundet vid Norge ända till
Brömsebrofreden 1645, men märkligt nog synes det under denna
tid ha mottagit sina starkaste kulturintryck från svensk sida,
framför allt från Hälsingland, för att under de senaste 300
åren gång efter annan inspireras av modeströmningarna i
de östnorska bygder, till vilka dess handelsvägar ledde.
Härjedalsbondens manbyggnad har av ålder den gängse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
