Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogen och fjället av Harry Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förf foto
På Gråstoten i Anåfjallen komma skogsgi ansei na nästan schematiskt till synes
Dai granskogen ger tappt, klättrar björkskogen vidare upp till kalfjället
Där barrskogen slutar börja den subalpina regionens
björkskogar. Lika enformiga och tråkiga som fjälltrakternas
barrskogar äro, lika rika och omväxlande äro björkskogarna. De
finnas i ett otal olika utbildningsformer alltifrån de förut
omnämnda örtrika ängsbjörkskogarna till den artfattiga
lavrika björkskogen, där endast ett fåtal högre växtarter leva
och trivas. Björkskogsgränsens läge är labilt. En längre följd
somrar av typen 1914 eller 1930 skulle antagligen höja den
med något hundratal meter. En serie av typen 1915 eller
1923 säkerligen sänka den avsevärt. — Gränslinjen är i
naturen endast sällan skarp och tydlig. Björken blir mot sin
klimatiska höjdgräns mycket känslig för ogynnsamma
lokala inflytelser, såsom olämplig jordmån, alltför långvarig
snöbetäckning, överskott av vatten, jordflytningsrörelser i
marken, blockras etc. Det är därför man nästan alltid
finner den översta björkskogen upplöst i flikar, dungar och
enstaka träd.
Teoretiskt sett går björken precis så högt upp som
klimatet tillåter. Vilka detaljer i klimatet det är, som för
björken bestämma: hit, men icke högre, har det skrivits mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
