Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogen och fjället av Harry Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru nedre gränsen för detta bälte normalt ligger vid 1500—
1 600 m.
Den slutna vegetationens bälte når i regel upp till en nivå,
som ligger några tiotal meter ovan värmetidens skogsgräns —
varom mera senare — d. v. s. till 1 000—1 050 m.
Dominerande vegetationstyper äro kärr, mossar, rishedar,
gråvidesnår och alla sorters örtrika ängar. Här fortleva ännu en
avsevärd del av skogsflorornas örter och ris, många av dem
dock endast i mer eller mindre förkrympta exemplar, som
endast undantagsvis komma till fruktmognad. Men blir det ett
gynnsamt år, sådant som 1914 var, kan man få se
moränkullarna kring Helagsstugan rödkantade av stora, fullmogna
lingon. Inom detta bälte äro sent avsmälta eller
stadigvarande snölägen ganska sällsynta. Men de förekomma dock
på punkter, där snöanhopningen är exceptionellt stark. I ett
mäktigt forntidsdelta strax norr om Nedalsstugan äro några
djupa raviner utskurna. I dessa samla vinterstormarna
väldiga snömängder, som mer eller mindre konstant perennera.
Vid ett av dessa snölägen växer i sällskap med andra
smältvattenälskande fjällväxter det arktiska gräset Phippsia
concinna. Men gräver man igenom det underliggande torvlagret
finner man, att på samma plats växte tallskog under
värmetiden !
Det mellersta bältet inom regio alpina, den koloniartade
vegetationens, kan på gynnsam fjällmark nå upp till 1 500
å 1 600 m. Det utmärkes i hög grad av växternas livskamp
mot den hårda och ogästvänliga naturen. Av skogsflorornas
arter återstå endast få. Odon (Vaccinium uliginosum) har
iakttagits ända upp till 1 400 m på Helagsfjället. Likaså
vårbrodd (Anthoxanthum odoratum). Karakteristisk för regionen
är den rikliga förekomsten av de verkliga fjällväxterna, av
vilka de flesta för sin trevnad äro beroende av rik tillgång
på snösmältvatten. Till denna växtgrupp höra sådana arter
som Ranunculus glacialis, R. pygmseus, Cardamine
bellidifolia, Salix polaris, Saxifraga cernua, S. groenlandica,
Erigeron uniflorus, Phippsia concinna, Sagina intermedia,
Cerastium lapponicum, Poa laxa och Luzula arcuata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
