Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogen och fjället av Harry Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H Kulsson foto
De översta tallarna vid Skedbi ofjall Eftei klimatförsämringen i slutet av
bronsåldern har skogen dragit sig nedåt, och de översta furorna i fjällen aro de sista
avkomhngarna av forsvunna tallskogai
av den frodigaste björkskog Ett par hundratal meter öster
om hyddan finnes en liten rishedsklädd torvmosse Gör man
sig besvär att hacka igenom de under hela sommaren
hårdfrusna torvlagren, finner man i den understa, gyttjiga
starrtorven mängder av stora, vackra björkblad och diverse rester
av växtarter tillhörande den örtrika ängsbjörkskogen.
Så högt upp nådde aldrig tallen. Den torde kring
Helagsfjället ha stannat på 900—950 meters höjd. Under denna
nivå ser man ofta rotkronor och hela stammar av tall i
destruerade torvlager från denna tid, och om man söker finner
man så gott som alltid tallrester.
Värmetiden och de höga skogsgränserna varade till fram
mot slutet av bronsåldern. Då inträdde av okända
anledningar ett våldsamt klimatomslag, den s. k subatlantiska
klimatförsämringen. Snödrivorna i fjällen växa.
Helagsglaciären, som under värmetiden på sin höjd varit ett högst
vanligt litet snöläge, blir åter livskraftig. Fjällens regiongränser
sjunka till sitt nuvarande höjdläge, och tallskogarna försvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
