Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. G. Rosenberg foto.
Ryvallen, den första bebodda fäbod, man påträffar under vandringen upp genom Mittådalen.
renbetets skull, men ruttnande hässjor och stack-stänger erinra
ännu om den tid, då Storsjö by här hämtade en ej ringa
del av sitt vinterfoder.
Hur fjällhed och betesmark mötas kan man ännu
verkningsfullare iakttaga, om man går söderut från Helagsfjället
till Mittådalen. Kanske är det hedens vidsträckthet, som
gör intrycket så starkt. Det hjälper icke, att högfjällen i all
sin prakt resa sig runt omkring eller att fjällblommornas
bjärta färger och grönskan i någon skyddad dal då och då
bryta moss- och lavtäckets gråa enformighet. Under de långa
vandringstimmarna är det i alla fall denna gråa enformighet,
som oförmärkt vill smyga sig över en med sin starka
men tunga stämning. Ödsligheten endast understrykes av de
ljud, som då och då skära genom tystnaden, de stora
rovfåglarnas ödemarksskrin och vadarnas trolska läten.
Länge behöver man likväl ej gå, innan man märker, att
fjället lever och har levt. Skogen skiljer bygd från bygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
