Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud Nilsson foto.
Höet bäres in i ängsladan.
då vara resultatet av en successiv utbredning över naturvidderna,
allteftersom betet blivit knappare hemomkring. Men
mycket talar dock för den nyss framställda förslagsmeningen,
då det gäller att förklara själva metoden, brukningsformen
som sådan. Den rymmer nämligen så primitiva, ur
det omedelbara praktiska behovet svårhärledda drag, att den
mer än en gång lockat till förklaringsförsök i släkt med
det här antydda.
Tankarna löpa lätt, då man går ensliga vandringsmil, och
fantasien ilar före långt bortom de kända faktas trygga
råmärken. Om boskapen vandrat som ren och älg mellan
sommarbeten och vintervisten, då har också dess fortplantning
följt årstidernas växling. Kalvningen har hört våren
till, sommaren har varit den korta tid, då korna mjölkat,
då man kunnat samla smör och ost till vinterförråd. Men
har det varit så, då har det också varit god uträkning att
ha så många djur, som man nödtorftigt kunnat hålla vid liv
över vintern. Så skulle det svåraste och säregnaste av den
extensiva boskapsskötselns problem, svältfodringen, kunna
finna en förklaring. Vad som tett sig endast som grymt
oförstånd och primitiv högfärd, framstår som en kvardröjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
