Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud Nilsson foto.
På väg till myrslåttern. I skogslandet måste man väl tillvarataga den sparsamma
gräsväxten och vägen till äng och fäbod är ofta lång.
bönderna vid avvittringen på 1830-talet enständigt tanken på
att utvidga de svaga hemmanen genom nyodlingar; tillfällen
därtill saknades visserligen icke, men alla tjänliga
slåtterlägenheter voro redan intagna, och nyodlingar kunde ej ge
någon fördel, om ej höavkastningen och gödseltillgången
samtidigt ökades. Otvivelaktigt låg det med oförändrade
brukningsmetoder — man tänkte ju blott på sädesåkrar —
mycken sanning häri. När man strövar i östra Härjedalens
skogar, har man som i andra skogstrakter med liknande natur
ett starkt intryck av att den extensiva boskapsskötseln nått
sin intensitetsgräns. Överallt, där en gynnande belägenhet
och rikare bevattning kan framlocka en rikligare gräsväxt,
finner man den gamla slåtter- och beteskulturens spår. Även
avstånden tala sitt tydliga språk. Fäbodvägarna bli här längre
än i fjällsocknarna, och vintervägarna leta sig oförtröttat fram
även till obetydliga ängar och gräsmyrar eller smala sjö- och
åstränder, där blott ett eller annat lass kunnat finnas
att hämta på vinterföret. Man fick ej spara på stegen och
mödan, då det gällde att tillvarataga de vitt kringspridda
foderproducerande markernas avkastning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
