Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönder öppna åtkomst till de rika fjällbetena utan att här
åter riva upp norrlandskrisens värdefullaste resultat ur den
industriella organisationens synpunkt, det stora, rationella
skogsbruket.
I fjällkanten ovanför barrskogen är en sådan lösning av
svårigheterna enkel och naturlig, och längre upp, där
björkskogen är allenarådande, förekommer ju överhuvud ej
någon konkurrens mellan skogsbruk och boskapsskötsel. Det
synes också uteslutet, att en så värdefall naturtillgång som
de rika fjällbetena skulle kunna lämnas obegagnad. Men
äventyrligare ter sig fäbodväsendets framtid i skogsbygderna. Här
möter en direkt konflikt mellan var för sig berättigade
intressen. På en punkt har boskapsskötseln — visserligen i
överensstämmelse med en allmän, även av andra orsaker
betingad tendens — redan definitivt fått vika. Jag syftar på
den starka nedgång av småkreaturs- och främst getaveln,
som vår tabell över kreatursbeståndet utvisar. Otvivelaktigt
är nödvändigheten att skydda skogen och dess återväxt här
en huvudanledning. Men tabellen lär oss också en annan
sak. Den visar som redan framhållits, att kreaturstalet i övrigt
i sin helhet gått något framåt, samtidigt med att utfodringen
på ett alldeles omvälvande sätt förbättrats. Hur mycket
fodertillgången än kan ökas genom nyodlingar och rationell
foderväxtodling, synes det under sådana förhållanden föga
sannolikt, att inägorna och närbelägna hagar ensamma skola
kunna övertaga underhållet av kreatursstammen. De sämre
slåttermarkerna övergivas i allt större utsträckning, men nya
fäbodar torde även i skogssocknarna i regel ha upptagits i
stället för de vid skiftet utdömda.
Mycket kan utan tvivel ur både jordbrukets och
skogsbrukets synpunkt sägas för och emot fäbodväsendet. Men
ännu synes nödvändigheten själv borga för dess livskraft,
om än i enklare, mindre betungande former. De som
under några sommarveckor söka vila och hälsa i skogs- och
fjällandet kunna endast glädja sig däråt. Ty det är främst
tack vare fäbodarna, landskapet verkligen blir tillgängligt.
I en tillfälligt ledig fäbodstuga kan man dröja långt borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
