Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogens arbetare. Några bilder från Härjedalen av Ragnar Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekelskiftet som Härjedalens betydelse i landets gemensamma
folkhushållning och handelsbalans kan räknas; innan landskapets
skogsrikedomar nyttiggjordes genom trävaruindustrien, var
det få människor utanför landskapets gränser som funno
anledning att ställa någon färd till dessa trakter, vilka dock
mer än väl motivera ett besök av den som dyrkar en
oberörd, vild, sträv och ständigt omväxlande natur med
praktfulla scenerier och en härlig luft.
Det kan säkerligen utan överdrift sägas att när den
norrländska guldåldern stod i sitt flor den knappast någonstans
firade så lättköpta triumfer som i Härjedalen. Att så kunde
ske har i första rummet sin förklaring och goda grund i den
ytterligt isolerade ställning den härjedalska befolkningen
sedan urgamla tider intagit. Varken Ljungan eller Ljusnan,
vilka i sitt övre lopp rinna fram genom landskapet, ger
möjlighet att nyttja den primitivaste, naturligaste och billigaste
av kommunikationer, vattnet. De rinnande vattnen i Härjedalen
ha få stillsamma sträckor; älvarnas och åarnas karaktär
är forsarnas och de strida, brusande strömmarnas;
nivåskillnaden på några mil utgör ofta hundra meter och mera.
Och några egentliga vägar utom de åldriga färdlederna till
Norge (Härjedalen hörde ju ända till 1645 samman med Trondhjems
stift) har landskapet saknat ända till in i senare tid. Nu
ha emellertid de stora skogägande bolagen, kanske främst
tack vare jägmästare G. af Petersens initiativ och målmedvetna
strävan, börjat successivt utbygga landskapets vägnät för att
kunna utnyttja sina domäner. Och nu ha även i Härjedalen
de för landet — och kanske i all synnerhet för Norrland och
dess ödebygder — välsignelsebringande bilskattemedlen
börjat bära frukt i verkligt präktiga vägar, som här kunna
anläggas betydligt billigare än på många andra håll, eftersom
den bärande grunden oftast är själva berget och materialet
ett gott grus, som ej fördyrar anläggning och underhåll genom
att behöva transporteras längre sträckor; vanligen ligger det
helt till hands på de platser, där vägarna brytas fram.
Men vi återgå till den norrländska trävaruindustriens
uppträdande i Härjedalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
