Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogens arbetare. Några bilder från Härjedalen av Ragnar Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frusta och vrenskas, körkarlarna heja och ropa, det gnäller och
kvider i spända kättingar över väldiga lass, som glida ner i
backarna mot den breda basvägen till sjön, där körkarlarna
spänna upp bindslena och låta stockarna under dunder och
brak rulla ner på isen från stöttingar och timmerkärringar.
Fort rinna dagens timmar undan, raskt dansa dagarna bort;
Per-Erik trivs med arbetet, timmerhögarna växa på sjöns
isfält, och den sparade förtjänsten också. Han skall kunna ge
gumman mor rejäla handtag, det är säkert, och när han
tänker därpå får han ett vekt och gott drag kring munnen och
dubbel styrka i armarna.
Så raskt som dagarna dansa bort, så snabbt svinna veckorna
hän; snart kan man ana att vintern sett sina bästa dagar —
snön faller allt mera sällan, men ännu kommer det
köldknäppar då och då och ibland stormar och yrväder som
tvingar karlarna att hålla sig inne i kojan.
Då flammar det på härden, man spelar kort, berättar
historier, levnadsöden och äventyr, trallar och sjunger. En spelman
med drömmande drag lutar hakan mot sin fiol, de kådiga,
sträva fingrarna liksom mjukna när de gripa om stråken, och
ur strängarna trollas smekande toner fram. En annan flinker
man sular sina pjäxor, en tredje lagar sina kläder. Per-Erik
stoppar ett par strumpor — envar får stå för sitt, men för
att hålla elden på härden vid liv har man delat upp arbetet
i vakter, när det gäller vedhuggningen och inbärningen.
Nattelden brukar dock den sköta om som fått sin brits närmast
dörren, där det visserligen råder den friskaste luften men även
den starkaste kylan — och den britsen har Per-Erik fått.
Ofta har han vaknat av köld mitt i natten och funnit elden
nästan utbrunnen; då har han raskt svingat benen över
britsplankan och kastat ny näring på härden, värmt sig ett tag
med sömniga ögon vid de heta flammorna och på nytt funnit
den goda sömnen trycka igen tunga ögonlock.
Nu är det någonting av fest och glans över dagarna i
Härjedalens skogar — det är våren som kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
