Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarna, Härjedalen och andra märkliga trakter av Wilhelm Peterson-Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föresatt sig att färdas upp genom Dalarna ungefär så långt som
man kunde komma med järnväg och landsvägsskjuts för att
sedan till fots genomkorsa Härjedalen, passera dess vackert
skimrande mittpunkt, Sånfjället — som på den tiden skrevs
Sonfjället — och sedan över Hede, Vemdalen, Klövsjö, Åsarna,
nå sydligaste spetsen av Jämtlands Storsjö, där en ångbåt
varje morgon avgick till Östersund.
Men under vandringen till Centralstationen vaknade
Stockholm allt mer — allt fler hästdroskor och hästspårvagnar
började skramla på gatorna, allt talrikare skaror strömmade
ned till stationen, och när jag till sist fann mig placerad i
en järnvägsvagn, som lovade att gå över Falun och Rättvik
ända till Mora, kunde jag inte tala om någon morgonfrid
längre. Stadiga personer i delvis mycket färgrika dräkter
slogo sig med kraft ned på den bänk jag utvalt, både till
höger och vänster om mig, och mina diskreta rörelser för
att undgå en alltför intim beröring uppfattades inte ens,
hade i varje fall ingen åsyftad verkan. Jag kunde inte
undgå att med en viss nyfikenhet betrakta dessa obesvärade
reskamrater och fann att hela vagnen var full av masar och
kullor. De flesta voro till min förvåning brunögda och
mörkhyade och alla talade ett språk som i tonfall och
röstbehandling var så olikt svenska som möjligt. Men de voro
alla livliga, muntra och skämtsamma, och speciella
rolighetsmakare hade utomordentlig framgång med sina infall;
jag beklagade med verklig sorg att de i mina öron ljödo
som kinesiska. Och vilka godlynta, friska, till och med
vackra ansikten! Det enda förargliga var att dessa
kraftfulla, välväxta, fastän ofta något undersätsiga och svällande
figurer fortforo att i ordets bokstavligaste mening behandla
mig som luft. Några små försök från min sida att bevisa
min kroppsliga tillvaro genom att tilltala mina grannar
avlöpte jämmerligt: man svarade några ord på det okända
tungomålet och fortsatte att röra sig av och an på bänken
som om jag aldrig existerat. Naturligtvis hämtade man ned
från hyllorna väldiga matsäckskorgar och utbredde deras
yppiga innehåll för mina ögon med en självklarhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
