Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarna, Härjedalen och andra märkliga trakter av Wilhelm Peterson-Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melankoliska stationer som enda omväxling och som man
gärna skulle efterskänka, ty de endast öka intrycket av
melankoli och obotlig ödemark. (Obs! Jag talar om hur det
såg ut 1901; nu finns det möjligen anhalter och biografer
och dansbanor i stället för alla de magra tallarna.)
Emellertid vidgade sig landskapet så småningom till en
utsikt över en ganska djupt nedskuren floddal till vänster
om vägen, Österdalälven. Och inte långt därefter hade jag
funnit härbärge på Älvdalens gästgiveri och erfor ett något
dunkelt intryck av att ha anlänt till Sollefteå, men ett
surmulnare, alldagligare, mindre romantiskt Sollefteå. För
övrigt var allting bra, åtminstone mätt med en fjällvandrares
anspråk, och om de löskokta äggen följande morgon
föreföllo att ha blivit påsatta till kokning redan kvällen förut,
då jag beställde dem, så var jag lyckligtvis alltför van vid
lyckans omskiftelser i fråga om dylika små detaljer för att
lägga dem på sinnet. Morgonen var solig och blid, och min
skjutsbonde, som åtagit sig att skjutsa mig ända upp till
Bunkrisbodarna, där telefonbeställd skjuts från Särna skulle
möta, föreföll vänlig och villig, ehuru jag naturligtvis icke
förstod mycket av vad han yttrade (på Sveriges
ålderdomligaste allmogedialekt) och oundvikligen sjönk något i hans
aktning, när han upptäckte att jag inte hade någon
provryttarkoffert utan bara en vanlig turistränsel att binda bakpå
kärran.
Samma ringaktande blick fick mitt bagage uthärda både
i Bunkrisbodarna och vid framkomsten till Särna, där
gästgivaren verkade direkt förolämpad och först efter åtskilliga
beställningar som antydde en inte alltför knapp reskassa
tinade upp och inlät sig i ett nedlåtande samspråk med den
tydligen något underlige och misstänkte resenären. Särskilt
misskrediterande verkade, efter vad jag kunde märka, min
förklaring att jag följande morgon ämnade anträda en
fotvandring förbi Hedens by och upp till byarna vid
Härjedalsgränsen. Jag blev upplyst om att man kunde beställa
skjuls till Idre och därifrån på kortare väg ta sig fram till
de nämnda orterna, och min invändning, att jag nu längtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
