Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Stockholm till foten av Helags. En sommarpromenad av Arne Tallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt läge på näset mellan norra och södra Barkensjöarna. Den
vita kyrkan ute på udden speglade sig som en svan i det
stilla vattnet. I prästgården fick jag ett ypperligt logi i en
lada fylld med det mjukaste hö och blev i övrigt undfägnad
på bästa sätt. Tidigt nästa morgon lånade jag en båt och
rodde över till kyrkan på udden, där mina förfäder från
16-och 1700-talen sova sin sista sömn. Det var en söndag under
promenaden.
Till Smedjebacken går vägen alldeles utmed Barkens strand,
jag travade på med friskt humör och det gick fortare än jag
hade vågat hoppas att komma fram till Smedjebacken. Jag
stannade inte utan fortsatte över Morgårdshammar till
Ludvika, där jag slog mig ned invid den härliga badstranden vid
Hillänge.
Därifrån tänkte jag gå över Grangärde och Flöda till
Rättvik. Den s. k. komidsommaren i Flöda lockade mig
oerhört, men som det råkade bli en intensiv regnperiod ovanpå
allt det vackra vädret, ändrade jag mina planer och begav
mig i stället över Håksberg, Idkerberget och Rämshyttan till
Falun. Håksberg intresserade mig ganska mycket, ty redan
från Ludvika hade jag sett de vita byggnaderna högt uppe i
skogsranden. Håksbergs vita uppfordringsverk utgör ett av
de praktfullaste monument över kristiden, som man gärna
kan tänka sig. Anläggningarna uppfördes under den gyllene
tiden och hunno lagom bli färdiga, när kristiden tog slut och
det inte längre lönade sig att bryta malm av den låga halt,
som det här var fråga om. Varför uppfordringsverkets
huvudsakliga uppgift i våra dagar torde vara att påminna om
de trettio miljoner, som lära vara nedlagda i gruvan.
Innan jag kom fram till Falun, passade jag på att bese
Aspeboda intressanta kyrka, med blyinfattade rutor och med
ytterväggarna beklädda med fjäll.
Falun måste jag studera ganska hastigt, ty dagarna hade
samlats till veckor och min lediga tid var inte obegränsad.
Sedan jag ägnat en hel förmiddag åt Bergslagets museum,
lämnade jag staden bakom mig med Rättvik som närmaste
mål. Genom »Dalarnas Schweiz», det synnerligen kuperade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
