Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småländska skärkarlar av Ragnar Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje båt kunde ta omkring 25 tunnor salt sill. Vikten
av en tunna var 12 pund, och eftersom man vanligen kunde
räkna på 1: 75 pundet skulle alltså en marknadsresa i bästa
fall kunna inbringa c:a 500 kr. pr båt efter avdrag för
sluss-och hamnavgifter. Emellertid ville det ofta till flera
skärkarlshushåll för att åstadkomma en båtlast. Och det svåra året
77 t. ex., när havsisen låg till pingst och när läsbarnen åkte
hem på halmlass över fjärden Kristi himmelsfärdsdag, blev
det just inte något sommarfiske alls.
Tidigt på lördagsmorgonen gingo båtarna till segels. Uppe
i farleden fingo de snart sällskap, och vid slutet av färden
var fiskeflottan ansenlig. Från Strupö lotsplats i söder och
norrut efter kusten ända till Slätbaken seglade skärkarlarna
till Linköping med sill, undantagandes dem som hade
särskilt nära till Västervik och bekvämt kunde bli av med sina
varor där. Första dagen gick färden över Sladö ask, förbi
Häradsskär och upp i Gryts skärgård. Andra dagen var man
redan uppe i kanalen och på tredje dagen var man framme
— allt under förutsättning av gott väder. Blev det motvind
kunde den nära 15 mil långa färden ta ytterligare några dagar
i anspråk. Det var inte minst med tanke på den
eventualiteten man gav sig i väg i så god tid, men under alla
förhållanden ville man sälja undan så mycket som möjligt
före själva marknadsdagen. De som kommo först hade också
större inflytande på prissättningen, och sällskapsseglingen
slutade därför allra senast då man kom ut på Roxen.
Därefter blev det snarast kappsegling.
När dessa fiskfrakter kanalvägen till Linköping började
kan man få veta av Thams »Beskrivning över Linköpings
län» (1854). Det heter däri bl. a.: »— Av gammalt haren
trafik ägt rum från Söderköping inåt landet för skärgårdens,
även Kalmar län, fiskvaror, som, förda på båtar till nämnda
stad, därifrån bragtes vidare på hjuldon; och den
långsamhet varmed denna trafik övergått till sjötransport på kanalen
är ett av bevisen för allmogens ihärdighet i gamla plägseder:
år 1832 öppnades kanalen i sin yttersta ända, ännu 1838
och följande år måste uppmärksamheten fästas härpå genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
