Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småländska skärkarlar av Ragnar Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Norrköpingsfärderna deltogo åtminstone tre båtar från
Örö. Dessa färder upphörde emellertid tidigare än
Linköpingsresorna på den grund att man från och med 80-talets
början kunde sälja ålen färsk på fångstplatsen och detta
under jämförelsevis gynnsamma villkor.
Under mitten av 70-talet hade tyskarna börjat upphandla
ål i Skåne och Blekinge. I sina smäckra och välseglande,
med stora sumphåll försedda jakter förde de ålen levande
till Stettin för vidare befordran till Berlin. Mot slutet av
årtiondet utsträckte de sina köpresor även till Kalmar läns
skärgård och från något av de första åren på 80-talet hade
de kontrakt med Öröfiskarna. Enligt vad man nu vill minnas
förbundo de sig därvid att betala 7 kr. pundet under hela
fångsttiden mot det att de fingo vara ensamma om handeln.
Även om priset på salt ål vid denna tid stigit till 9 kr.
pundet var det ej längre någon uträkning att salta ner den. Av
22 skålpund färsk ål blev det bara 15 skålpund saltad. Och
dessutom kostade ju saltet också någonting.
Förhållandet mellan de tyska ålkaptenerna och deras
svenska furnissörer var genomgående gott. Det hände t. o. m.
att fiskare som hade det brydsamt vid anskaffning av båtar
och redskap kunde få låna pengar av Gebriider Jacob i Stettin
med kommande års ålfiske som säkerhet. Ett ganska rörligt
hypotek skulle man kunna säga.
Tyskarnas ålhandel på svenska östersjökusten upphörde
med världskrigets utbrott. Efter den tiden ligger ålexporten
så gott som uteslutande i svenska händer. Alpriset, som
under 90-talet stadigt höll sig i 1 kr. pr kg, steg obetydligt
under det nya seklets första årtionde. Under krisåren var
det givetvis onormalt högt. Nu håller det sig i omkring 2: 20
pr kg.
När nu den siste marknadsfararen på Örö en lördagskväll
vid tiden för julimarknaden tar en överblick över byn
tycker han nog att världen blivit bra besynnerlig med åren.
En eller annan ungherre i blå kostym, med vackra
strumpor och fina skor, sidennäsduk i bröstfickan och cigarrett i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
