Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda fallet av Rudolf Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förf. foto.
Nedanför fallet har älven skurit ut en djup klippränna, en kanjon, vars västra
vägg är naggad av jättegrytor. Till höger en tvärklyfta, orsakad av jättegrytbildning.
tappades ur på kortare tid än två timmar och Indalsälven
ändrade sitt lopp, så att Storforsen med alla märkvärdigheterna
på dess botten torrlades.
Bryggor, broar och båtar vräktes bort av de framstörtande
vattenmassorna. Älven tog med sig lador, kvarnar och
sågverk, slet loss stora partier ur stränderna, och sandbankar
och hela skogbevuxna holmar följde med på den stormande
färden, så att folket, då den nya dagen grydde, knappast kände
igen sin egen hemtrakt. — »Det, som stod kvar» — så berättar
Per Hallström — »var skövlat, laxar hängde sönderslitna
uppe i trädtopparna, sjögräs, lera och mjöla täckte och sudlade
allt, icke ett strå stod grönt, icke en fågel hade sitt bo. Så
långt älven rann, var allt vad människoflit åstadkommit
under långa tider bortplöjt, och folket stod tomhänt med tankar
av hat och hämnd mot kortsyntheten uppe i Ragunda».
Nu hade bönderna en väg för timret, och laxen, som aldrig
förmått arbeta sig uppför Storforsens aderton meter höga stup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
