Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor utefter gränsen från Röros till Abisko av P. A. Borch-Johnsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdök plötsligt det ståtliga Sangartjåkko. Nu tätnade
skymningen allt mera, så det gällde att skynda på. Ned efter
Kaitumjokk gick det med god fart och strax efter klockan
9 stodo vi på sjön, men det tog oss ännu bortåt en timme,
tills vi i mörkret funno kåtan. De sista gästerna hade
försummat att täcka över rökhålet, så det blev ett fasligt arbete
att få ut all snön. Med någon svårighet gjorde vi upp eld
av färsk björkved, röken sved i ögonen så att tårarna runno,
men för övrigt hade vi det lugnt och bra här.
Vid 6-tiden vaknade vi till en ny härlig, klar dag. Det
var ett strålande landskap, vi fingo se, då vi kommo ut ur
kåtan. Den ganska smala sjön ligger djupt nere, omgiven
av höga toppar och ryggar, vilka resa sig omkring 1 000 m
över dalbottnen.
I en fart städade vi efter oss i kåtan och drogo iväg åt
norr genom Tjäktjavagge, först genom skogen i småkuperad
terräng, sedan uppåt den nakna, sakta stigande dalgången.
Från Stuor Järta till pasströskeln verkar denna 3 mil långa
dalgång outsägligt öde och enformig. Vi gingo och gingo,
men hade ingen känsla av att vi kommo framåt. Under
dagens lopp arbetade vi oss likväl upp till Tjäktjakåtan förbi
det mäktiga Singitjåkko och Rusjkatjåkkos tvära topp.
Sidodalarna gåvo hastiga glimtar av Liddopaktes fantastiska
skarpa rygg och Kebnekaises spetsiga branter och toppar.
Vid sjutiden hade vi äntligen strävat oss upp ända till
pasströskeln, vi kastade en sista blick tillbaka på Stuor Järta,
som låg och stängde dalgången längst bort i söder och foro
med god fart ner mot Allesätno.
Vi hade tänkt ta oss fram till Alesjaurekåtan, men gingo
förbi den i mörkret. Gång på gång blevo vi narrade av stora
stenblock. Det blev ganska kallt och en frisk nordanvind
gjorde sitt till. Vi beslöto uppsöka en användbar lägerplats
för natten, men det var knappt med snö och de få och små
drivor, vi passerade, voro så hårda; att de motstodo varje
angrepp med spaden. Vi kavade mödosamt vidare. Ett
vackert norrsken, spelande i alla färger, flammade över hela
himlen, det flimrade och dansade i ständiga skiftningar. I öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
