Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen / 304 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Några namn, bilder och data ur Ljusnedals historia av Olof Jansson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Kristina Hansdotter Busk från Funäsdalen, kallad Kära mor, härskarinna i bruksherrgården vid Ljusnedal under 1700-talets senare hälft. Efter samtida porträtt.

Förhållandet
bruksherrar—arbetare synes
i huvudsak hava varit
gott, även om de förra
efterhand visa tendens
att på billigaste sätt söka
komma över gruv- och
bruksarbetarnas små
gårdar. Redan från
brukets anläggning ägde
arbetarna s. k. röjselrätt
till sina torp, d. v. s. de
rådde om ²/₃ i dessa och
bruksintressenterna ¹/₃.
De kunde följaktligen
aldrig sälja sina torp
till andra än bruksherrarna
och voro mycket
bundna av dessa. Det
hände, väl förstått, då
och då, att någon
arbetare av en eller annan
orsak råkade i onåd och
önskades bort från
torpet och bruket. Var
arbetaren nu ej skuldsatt
hos bruksherrarna, hade dessa ej någon makt med honom, men
råkade så vara fallet, utmättes röjselrätten, det blev värdering av
torpet och avhysning följde. — För en kvarts tunna korn köpte
Anders Floor 1738 röjselrätten till torpet Solbacken av den gamla
änkan därstädes. En dyster bild från hårda tider.

Spannmål m. fl. livsförnödenheter måste fraktas långa vägar,
och man lyckades beveka Kungl. Maj:t att få göra sina inköp i
Norge och frakta in varorna tullfritt därifrån. Från brukets
upplag fingo sedan bruksarbetarna inköpa sitt behov, och där
var det också, skuldsättningen enklast skedde.

Till slut må i detta sammanhang in extenso återges Tilas egen
skildring av hans försök att jaga respekt i bruksfolket.
»Mickelsmässodagarna (1740) höll jag det första grufvetinget på
Ljusnedahl, och til at sättia det nog sjelfrådiga arbetsfolcket, som vid
ingen lydne voro, uti någon räddhoga, giorde jag anstalt om
kistans reparerande, om en påles och en trädhästs uppsättiande
på Tingsplatsen. Sedan Bergsordningarne vid sommargrufstämman
voro publicerade, och ändå någre tergiverserade (= trotsade),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>