Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Härjedalen på Skansen av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till bak och de byggas mycket större och ljusare än tidigare.
Längre tillbaka använde man inte någon bakugn alls och någon
sådan förekommer inte heller i Älvrosgården. I stället gräddade
man då brödet på runda järnhällar, som lades på en trefot över
glöden i härden.
Gå vi ut på norrsidan av gården träffa vi där först på den
lilla lekstugan och smedjan. Den senare hörde till de eldfarliga
husen — stockarna i ena hörnet äro också illa åtgångna
genom en brand — och skulle liksom bastun stå på något
avstånd från de övriga byggnaderna. Utanför gården ligger också
stolphärbret. Här förvarade man det dyrbaraste gården ägde,
spannmålen, som genom härbrets avskildhet var bättre skyddad
mot vådeld. Men byggnaden är också speciellt inrättad för att
avvärja de faror, som hotade från ohyra och tjuvar. Mellan
stolparna och långväggarna skjuta de s. k. mushyllorna ut och
omöjliggöra varje klättringsförsök. Till yttermera visso
förvarades spannmålen i en väldig urholkad ho, som är upphängd i
vidjor från taket. För de mänskliga tjuvarna behövdes andra
säkerhetsanordningar. De små ljusgluggar som finnas äro
försedda med skjutluckor eller galler. Dörr och väggar äro
oerhört massiva och innanför takveden utgöres taket av tätt intill
varandra liggande åsar. Klättrar man på den primitiva stegen
upp till övre svalen, kan man där se hur hela gavelröstet är
översållat med märken av pilar, vilkas spetsar ännu delvis sitta kvar.
Att tyda dem som minnen från ett anfall på byggnaden är
kanske dock för fantasifullt. I stället för att på detta sätt ganska
meningslöst slösa bort sina pilar hade nog angriparna använt
sig av mordbranden eller utsvältningen som ett vida effektivare hot.
I Dalarna har det förekommit att dörren i stolphärbret brukats
som mål, när man skulle skjuta in sin bössa, och Älvroshärbret
har kanske använts på samma sätt vid armborstskjutning.
Förklaringen är inte så romantisk som anfallsteorien, men nödår
och vilddjur, storm och köld gav nog åt livet i dessa bygder
ändock en spänning, som ej behöver några diktade tillsatser.
Meningen med dessa rader har varit att ge en antydan om
att en som kulturminnesmärke bevarad gård inte behöver vara
ett dött monument utan kan ge en levande bild av bygdens liv
i gången tid. Den här skildrade gården var Skansens första
fullständiga gårdsanläggning från norra Sverige, och den kultur
som den vill levandegöra är också tillräckligt intressant för att
motivera detta. Älvrosgården utgör ett viktigt led i arbetet för
att varje svensk provins på ett eller annat sätt skall bli
representerad på Skansen, bilden av det gamla Sverige.
Sigfrid Svensson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
