Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där Norrland och Mellansverige mötas av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Gävletrakten öppnar Gavleäns dalgång en stråkväg in
mot hjärtat av Gästrikland. Det är en milsbred sänka som
sträcker sig från kusten inåt landet och vidgas kring Storsjön.
En gång, oändligt långt före den stora landisens tid, måste denna
sänka ha skapats genom en sättning i jordskorpan. De
bergarter, som då bildade Gästriklands yta, ha sedan vittrat och
förts bort överallt där de voro utsatta för de förstörande
krafterna, men sänkan gav skydd och i dess botten har bevarats
en rest av den forna berggrunden, den vackra, rödgrå sandsten,
som går i dagen på några ställen i dalgången och påträffas i
massor av lösa block, spridda i terrängen. Dessa
sandstensblock ge förträfflig byggnadssten, som fått användning långt
utanför Gästriklands gränser; i Stockholm finns
»Gävlesandstenen» att beskåda i Nordiska museets och Hallwylska palatsets
fasader.
När havet efter istiden översvämmade Gästrikland, avsattes
leran mestadels i sänkorna, och därav kommer det sig att
Gästriklands hjärtbygder nu ligga grupperade i den breda dalgången
kring Gavleån och Storsjön. Det är vidd och öppenhet över
detta landskap — rika släta åkerbygder, stora brukssamhällen,
ett industri- och bondeland. En ny tid talar här sitt språk
överallt; bönderna ha byggt sig nya ljusa gårdar i stället för de
gamla timmerhusen, som rivits eller flyttats till
hembygdsmuseerna eller stå där övergivna och murknande med spår av
färgrika målningar under spindelväv och söndriga tapeter. Den siste
bergsmannen har för länge sedan gått till sina fäder, och hans
tid lever ett blekt gengångarliv i sägner och historier, i
bruksarkivens gulnade luntor och i åldriga ortnamn. Livet har
övergivit de många små bruken runt omkring i bygderna och samlat
sig i några få brännpunkter, Hofors med Nyängs gruvor, där
järnmalmen ännu hämtas upp, Sandviken och Forsbacka. Från
Hammarby och Mackmyra bolmar röken milsvitt över
landskapet, medan skogen förvandlas till pappersmassa.
I Järbo socken sträcker sig en flik av bygden in mellan mörka
skogsberg. Det är en av Gästriklands vackraste trakter, och
helst skall man se den en dag i skördetiden, när arbetet är i
full gång. Kornet hänger sidengult i hässjorna, skrindor lastade
med råg och vete vagga på vägarna, havren sättes upp och nya
hässjor växa snabbt i höjden. Vid gård efter gård i dalen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
