Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där Norrland och Mellansverige mötas av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och potatis och lämnar hö till vintern. Man lever en
skogsbondes strävsamma liv, ofta på ofri grund, sedan bolagen köpt
gårdarna för skogens skull. Det kan bli ont om körslor under
de långa vintrarna, ty allt som kan avverkas är redan expedierat
och ungskogen växer sakta. Men gamla mormor i Norrbo
fäbodar, nu en sådan by med arrendebönder, säger ändå, medan
hon blossar på sin snugga: »Här är som ett himmelrike — det
byter jag inte för Stockholm.»
Denna mångmilaskog på gränsen till Hälsingland var
medeltidens Ödemården, illa beryktad som tillhåll för rövare och
vilddjur. Över skogen gick den viktiga klövjevägen upp mot det stora
landet i norr, trafikerad av allmoge, nybyggare och birkarlar
och av långväga pilgrimer på färd till Nidaros. Nu gå präktiga
bilvägar fram över skogen och norra stambanan och
ostkustbanan öppna sina kungsleder för samfärdseln mellan söder och
norr. Men på sidan om vägarna finns det ännu gott om
oländiga mil. Det är hög luft och norrländska mått över dessa
marker, där man vandrar en lång, fri dag i skogen. Stigarna
slingra mellan svarta och igenväxande kolbottnar, tunga tjädrar
lyfta och braka iväg in i tystnaden, ett älgspår står färskt och
djupt i mossan. Man förvillar sig ner i en bäckdal med al och
björk, och här i den gröna skuggan står fjälltoltan, Mulgedium
alpinum, storbladig och manshög, som en första hälsning från
fjällskogens ängar. Bäckdalen vidgas och under mörka höjder
blänker en tjärn. Var det inte en knipa som tog till flykten
därute? Nu svänger hon tillbaka över stranden för att
skärskåda faran, och det visslar i luften av snabba vingslag. Allting
säger det — skogen, bergen, doften ur den våta marken, bruset
av en fors långt borta — detta är Norrland. Så lämna vi
Gästrikland, som gav oss det yttersta av söderns rikedom i sina
bygder, i en underbar träsksjö och i lövängens sista bukett av
lindlöv och blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
