Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
producenterna ha numera hemma i hamnen sitt lilla rökhus med
prydliga diskar, där varan förpackas i färdigköpta lådor, och en
rymlig rökugn, där spett efter spett med upphängda strömmingar
guldfärgas över den bolmande röken. Men på många ställen
ser man ännu enkla rökugnar uppmurade i det fria, med en välvd
eldstad av gråsten eller tegel och ett skåp av bräder, i vilket
strömmingen hänger över ugnens rököppning.
I själva Gävlebukten ligga några öar, låga, glest utplacerade,
lika anspråkslösa som hela kusten. De äro dock alla värda ett
besök. Orarna längst i söder, mitt emot Sikvik, har riktig
fastlandskaraktär och bondebebyggelse. Limön, mitt i bukten, är
märkvärdig, emedan man i gamla tider brutit kalk där.
Förekomsten av denna bergart märks på det frodiga gräset — också
har ön tidvis (enligt Vedin) begagnats som mulbete av staden.
Bönans lotsar bodde i äldre tid härute. Men sin egentliga
uppgift hade ön som fiskarhamn, och det är den ännu. Fiskarna
erlägga arrende till kronan. I mannaminne gick det så enkelt till,
att de höggo vissa famnar ved per man och år och fraktade in
den till landshövdingen. Förresten betalade han — greve Sparre
hette han — 16 skilling per famn för infrakten och dessutom
en kanna brännvin på hushåll till jularna. Så det var mest som
gåvor och gengåvor, säger en gammal fiskare härute.
Präktiga båtar byggdes torr på Limön. — Den sista av gamla
modellen finns där än och är bara 15 år, men ohjälpligt
föråldrad liksom hela det gamla levnadssättet — nu är motorernas
tid kommen också här.
Mera öde och därför också ålderdomligare är det vackra
Lövgrund längre ut i norra delen av bukten. Här ligga de små
skärboningarna i den gamla hamnen i låga, rödmålade längor med
bryggor, sjöbodar, skjul och stugor — och längst upp på backen
det sydligaste av Norrlandskustens många fiskarkapell, just 100
år gammalt. Det är nog inte det första på platsen, ty ön
förlänades åt Gävle som fiskeskär redan 1579 och finns nämnd i 1613
års tullregister, visserligen bara med en fiskare. Det är, trots de
många stugorna, just lika många som nu bo här — och det bara
sedan tre år tillbaka. Dessförinnan var här en tid alldeles
övergivet, men sommargäster från stan hittade härligheterna — sjön,
skogen och de prydliga små stugorna — och nu är Lövgrunds
gamla hamn ett rätt livligt ställe under högsommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
