Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Björn och Storjungfrun av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E r n s t K tein
Det är sant, att kusten här är s. a. s. dubbelbottnad.
Innanför den absolut obebyggda remsa av uddar och öar, som utgör
den egentliga havsstranden, utbreder sig den numera så gott som
helt avsnörda och till insjö förvandlade Hamrångefjärden, vars
låga, odlade stränder överallt äro tätt bebyggda. Denna »fjärd »
utgör helt enkelt en del av den öppna, vida Hamrångebygden, fast
den än så länge är mera vatten än land. Sådant ändras ju rätt
hastigt i våra dagar. »Hamrångefjärden» (med tonvikt på fjärde
stavelsen, ty vi äro nu i Norrland) är en fin station på
Ostkustbanan, i vars närhet ett helt kvarter av tidsenligheter uppvuxit
— plats för funkisarkitektur! — (Stationssamhällena borde i
första hand anbefallas att hänvända sig till någon av arkitekturens
trappister eller vad man eljest bör kalla de strängaste asketerna
ur den modärna skolan. Ty stationssamhällen få gärna något
otäckt lättfärdigt och över alla gränser svällande över sig —
mycket likt de skönheter, vilkas fotografier en gång i tiden kunde
förvärvas genom inköp av ett paket Duke of Durham-cigarretter.
Allmogens begrepp om stadens härligheter — ty det är dessa
begrepp som äro normgivande för stationssamhällenas arkitektur
— påminna något om Duke of Durham-rökarnas begrepp om
kvinnoskönhet och elegans, så överensstämmelsen ligger djupare
än man i första ögonblicket tror.) — Denna parentes är inte
alldeles särskilt föranledd av Hamrångefjärdens stationssamhälle,
som verkligen inte hör till de värre, utan representerar bara det
lilla mått av tänkande, som också en nutida turist kan kosta
på sig vid sidan av fotograferandet och noterandet.
En ny och fin landsväg leder utmed Hamrångefjärdens norra
strand ned till Norrsundet, vars namn anger, att här en gång för
inte så länge sedan gått ett sund in i fjärden. Nu är sundet
borta och det stora industrisamhället är helt och hållet utåtriktat
— en ypperlig och djup hamn, som inte har några
konkurrenter på denna grunda kust. Kopparberg-Hofors är här
allenarå-dande med sina väldiga anläggningar — sulfatfabrik och
ångsåg. Kilometerlånga berg av fint upplagd massaved visa, sedda
från sjön, ett slags kypertmönster, åstadkommet genom en
konstfull och regelbunden placering av stockarna i rutformiga skikt.
Väldiga, överbyggda liktare, som ligga långsides med tyska och
andra lastångare — stora, flytande brädgårdar som mitt under
depressionen vittna om, att åtminstone en av våra huvudnärin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
