Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästrikland och järnet. Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ä sir i k 1 a n d o c h j ä r n e t
säga, alt innehållet i Gästriklands vikingalidsgravar samt andra
fynd från denna tid ha ett starkt inslag av föremål, som visa
på förbindelser österut. Men säkert gick det mesta av det järn,
som Gästrikland kunde exportera, söderut till Uppland.
Gästrikland hörde under de tider, som här berörts, samman med
Uppland. Man vågar anta, att Upplands behov av järn varit
en av orsakerna till den kolonisering, som måste ha skett i
Gästrikland, sedan man upptäckt och lärt tillgodogöra sig järnet i
dess myrar, samt att Gästrikland av de utbygder, som sände
sitt järn till Uppland, varit en av de mest givande. Man kan
än i dag i Ovansjö socken se, hur byar grupperat sig runt de
myrjärnsrika sumpmarkerna. Övermyra och Yttermyra byar,
båda med minnen från en tidig järnframställning, ligga vid
randen av ett forntida myrområde — av myren finns nu endast
kvar minnet i bynamnen. Vid randen av samma myrområde
ligger även den på talrika slaggförekomster rika byn Mom, vars
namn för tanken på älvdalsmålets mom, som betyder
myrmalm.
Var låg Järnbäraland?
Uppland måste ha stått i livlig förbindelse med Gästrikland
under den tid, då det hämtade sitt järn där; vägarna efter åsarna
måste ha varit livligt trafikerade. Man kommer i detta
samband att tänka på ett uttryck i en isländsk saga. Heimskringla
berättar om Olov den heliges färd följande: »Men då konung
Olov begynte sin färd, då kom till honom det följe, som
sveakonungen givit honom, och räknade det 400 man. Konungen
for de vägar, som svearna kände till. De styrde kosan uppåt
landet och kommo till den trakt, som kallades Järnbäraland.»
I Flatö-boken ges följande relation om färden: »Konungen for,
då svearna kommit, och styrde man först kosan upp i landet
till skogarna. Men där konungen först gästade, där låg
framför dem ett vatten, som svearna kalla Sjö.» Professor Otto von
Friesen har identifierat Flatö-bokens Sjö, »Sio», med Storsjön i
Gästrikland. I så fall följde konung Olov järntransportens gamla
väg efter åsen och nådde fram till Storsjön vid Arsunda, en av
den gästrikländska järnhanteringens huvudorter. Det är kanske
inte omöjligt att tänka sig, att traditionen om färden genom det
på den tiden kanske viktigaste järnproducerande området i Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
