Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästrikland och järnet. Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gästrikland och järnet
pet om att få slippa att utgöra skatten in natura som ordalagen
i svaren på dessa äskanden tyda på, att denna
myrjärnshantering var övergiven på Gustav Vasas tid.
Några av rikets råd skriva den 18 maj 1530 till Gästrikland
om järnskatten: »Vi ha förnummit, hur ni tätt och ofta bekymra
vår nådige herre för er årliga järnskatts skull och begära att
få lösa den för pengar. Då ni från Arilds tid och hedenhös äro
skyldiga att årligen lämna järn och särskilt som ni ha järnberg
i landskapet, där ni väl kunna få järn, förundrar er begäran
oss icke litet.» När man tycks ha klagat över vattenbrist, svarar
konungen 1532: »Och om det är så, att ni nu ha någon
vattenbrist vid hyttorna, så kan Gud ännu foga det så, att ni få
vatten nog, så att ni icke skall behöva göra eder något
bekymmer därför utan förbliva vid eder gamla skatt, som fader och
förfäder före eder ha lämnat.» Traditionen i fråga om
Gästriklands järnhantering betonas alltså i de svar, landskapet får, men
det är hela tiden fråga om bergsbruk.
Bergsbruket i Torsåkers socken synes under Gustav Vasas
första regeringstid ha befunnit sig i en period av förfall, och
konungens åtgärder att få den gamla järnskatten att utgå av
landskapet kunna ställas i samband med hans övriga åtgöranden för
att främja bergsbruk och järnhantering i landet. Den 10
september 1534 utfärdar han privilegiebrev för bergsmännen på »vårt
och kronans berg» i Torsåker. Och nu kommer en
uppblomst-ringens tid för Torsåkers bergslag. Nya hemman upptas; under
tiden 1540—1580 få vi i Torsåker 7 nya byar, tydligen
bergsmansbyar. Fram mot år 1600 når man ner till Hoåns dalgång,
och i den gamla jordbruksbygden kring ån anläggas hyttor och
hammarsmedjor. Den större vattenkraften i åns huvudflöde
behöves nu för att sätta stångjärnshamrarna i gång.
Av bergsmansbyarna i Torsåker lägger man särskilt märke
till Asmundshyttan, varest myrjärnstillverkning en gång ägt rum.
Där fanns under Gustav Vasas tid en bergsmansby tillhörande
en grupp av sådana byar, vars omfattning tyder på bergsbruk
sedan länge tillbaka, och där fortsatte under 1600-talet
verksamheten med en masugn och en bergsmanshammare. Professor
Otto von Friesen håller före att osmund i ordet osmundsjärn
är identiskt med det fornsvenska mansnamnet Asmunder samt
har uppvisat en gammal tradition, som synes peka på en ort
7. STF 1932.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
