Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästrikland och järnet. Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gästrikland och järnet
bild av brukens placering i landskapet, som ges i slutet av
1600-talet. Bruken tillförde Gästriklands bygder andra initiativ, större
och mera fordrande uppgifter än vad de inhemska
bergsmännens verksamhet mäktat. Socknarnas gamla bonde- och
bergsmansnamn komma nu att i husförhörsböckerna stå sida vid sida
med nya, ofta av utländsk klang, ibland adliga. Socknarnas
enhetlighet brytes, vad befolkningen beträffar, och ofta blir det
en tyst eller öppen strid mellan de nykomna, som ta ledningen,
och bönderna och bergsmännen. Men först och främst mötas
de i det gemensamma arbetet. Sedan bruken kommit till,
behövde man aldrig i Gästrikland, som t. ex. i inånga dalasocknar,
ge sig ut till främmande trakter på herrarbete. Man hade sin
försörjning hemma i bygden och kunde där ge arbete åt folk
från andra trakter. Gästriklands första
industriarbetarebefolkning, som uppstod vid bruken, har knappast några proletära
drag över sig. Från 1770-talets Ockelbo berättas det att
mästersmeden var en ansedd man och hans villkor långt bättre än
böndernas i allmänhet på den tiden. Men även smederna i
övrigt visste sitt värde. Deras barn voro, när de gingo i skolan,
stolta över att »vara under bruket» och sågo med ringaktning
ned på sämre lottade kamrater. Smederna kände sin
samhörighet med bruket, intresserade sig för sitt arbete och sökte
brukets bästa. En gammal smed yttrade en gång: »Jag har varit
så rädd om allt, som hört till bruket, att om jag hittat en spik
eller annan småsak har jag tagit upp den och lagt in den i
förrådet.»
De många små järnbruken runt om i Gästriklands bygder ha
haft sin givna betydelse för landskapets ekonomiska liv. Men när
det gäller deras ingående i det sammanhang, som hela landet
bildar, ha kanske de och deras folk ej så ofta kommit till synes.
Det är väl bara två av landskapets brukspatroner, som utanför
sitt egentliga verksamhetsområde utfört en gärning — båda två
inom politiken — av sådan betydelse, att deras namn tillhör
hela landets historia: Thore Petre och Christian Lundeberg.
Gästrikland är Sveriges minst romantiska landskap. Det märks
också, när det är fråga om brukshanteringen. Ingen har gjutit
poesiens glans över det liv, som rört sig kring landskapets
bruksherrgårdar. Att det kunnat ge material till berättelser om
människor av starkt virke skall dock inte betvivlas. Särskilt frap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
