Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästrikland och järnet. Från forntidens myrjärn till nutidens kvalitetsstål av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gästrikland och j ä rnet
sin hand värnande över dem, både sin råvarutillgång och sin
export tryggad. Goda och dåliga tider växlade, men det svenska
järnet hade sin marknad säkrad, och intet av gästrikebruken
behövde nedläggas före de stora omvälvningarna under
1800-talet. Dessa komrao — statsskyddet borttogs och konkurrensen
blev fri, just då nya framställningsmetoder utomlands hade
förbilligat järnet — och nu uppstod problemet, om Gästriklands
järnhantering i den nya tiden skulle kunna reda sig på egen
hand eller om slutet nalkades för ett näringsfång, som alltsedan
forntiden haft hemortsrätt inom landskapet. Att enbart fasthålla
vid gammal tradition var ej nog för att rädda Gästriklands gamla
järnhantering. Driften måste läggas om i större skala och det
gällde nu, om den nödvändiga nyorienteringen skulle kunna ske
tillräckligt snabbt.
De händelser, som markera att nya initiativ togos just när
de behövdes och som samtidigt markera den nya tidens intåg i
Gästrikland, äro anläggandet av Gävle—Dala järnväg och
utexperimenterandet av bessemermetoden vid Edskens bruk.
Att järnhanteringen redan under Gästriklands forntid bidragit
till utvecklingen av landskapets vägsystem har tidigare
framhållits. Under bergsmännens och brukens tider gav forkörningen
sin prägel åt landskapets vägar, både de vanliga landsvägarna
och vintervägarna över sjöarna, som man tog för att komma
lättare och bekvämare fram — den viktigaste av dessa forvägar
hade vid Storsjön ändpunkterna Gavelhyttan och Forsbacka. Och
det var inte bara landskapets egna produkter, som längs dessa
vägar sökte sig mot kusten; Gästrikland har, även när det gäller
bergshanteringen, varit ett genomfartslandskap: olika bergslag i
Dalarna hade förbindelse med Gävle. Staden var den förnämsta
utförselorten inom området, och stora kvantiteter av
osmundsjärn och stångjärn utskeppades därifrån. Gävleköpmännen voro
ofta direkt intresserade i landskapets bergshantering. En från
1500-talets slut bevarad journal, förd av en köpman i staden,
visar att han i betydande grad var bergsmännens förlagsman och
uppköpare av deras järn. Samma förhållanden fortsatte under
brukens tid. Järnvågen i Gävle var en viktig institution. När
forkörarna nalkades Gävle, var det inte ovanligt, att 20 till 40
foror körde omedelbart efter varandra. För att ha dagen på sig
ordnade man det ofta så, att fororna anlände till Gävle vid tre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
