Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammal bygdekultur i Gästrikland av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Er ixon
och Valbo är sålunda den gårdstyp normalform, som härskar
i västra Uppland och Västmanland och som jag har kallat för
den centralsvenska. Den består av en mangård, som vanligen
är kringbyggd och även omfattar en portliderlänga med stall,
samt ett mer eller mindre regelbundet fägårdsparti, vanligen
anslutet till portliderlängan. Norr om detta område, särskilt i
Ockelbo och Hamrånge, råder i stället såsom i Hälsingland den
nordsvenska gården med enkel fyrkantsplan, i vilken både
bostads- och fähuslängorna ingå.
Så långt söderut som den nordsvenska gården når kan man
tala om genomförd norrlandskultur. Det är emellertid långt
mindre bevarat av gamla genuina bondgårdar i norra
Gästrikland än i södra. Ombyggnader och förändringar ha norrut gått
radikalare fram. Detta sammanhänger säkerligen med att södra
Gästrikland, således både Storsjösocknarna med Järbo och de
sydligaste bygderna, tidigare nått välstånd och kulturell
blomstring, medan norra Gästrikland, när dessa förmåner till slut även
nådde dit, icke fann mycket av sin ärvda utrustning och sitt
gamla byggnadsbestånd värt att bibehålla. I Gästriklands
nordliga socknar ser man ibland hölador, som äro vidare uppåt än
i sin nederdel, något som är typiskt för alla landskapen utefter
Bottniska viken. Medan fähusen i norra Gästrikland på
nordsvenskt sätt ha eldstad, är detta ej brukligt söderut.
En viktig hävarm för södra Gästriklands välstånd har
bergsbruket varit. Många av de nuvarande bondgårdarna i Järbo,
Ovansjö och Torsåker ha tidigare varit bergsmansgårdar. Detta
märkes också i deras bohag och konstnärliga utstyrsel.
Gårdarnas exteriörer erinra här ofta om Bergslagen. Det är där
samma tvåvåningshus, samma stora, i snedrutor profilerade
portar och dörrar, samma slags portklappar och dörringar av
smidesjärn som man här möter på de röda, inbyggda gårdarna eller
på de längor som nu återstå. Det är för övrigt en mängd
minnen, som i dessa socknar bevarats från bergsmanstiden. Icke
ens käppyxorna saknas. Även bergsmansbyarnas efterföljare,
bruken, som här i södra Gästrikland en gång varit så betydande,
ha med några få undantag sett sina glansdagar ändas, men stå
ofta alltjämt kvar som mer eller mindre monumentala minnen
från det förgångna. Deras regelbundna bebyggelse med dess
val-komponerade gatusystem utgör dock något av det intressantaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
