Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammal bygdekultur i Gästrikland av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Erixon
port och import ej blott för Gästriklands egen del utan också
för det övriga Norrland och Dalarna.
Ett inslag av ursprungligen för dessa trakter främmande art
är finnkulturen i västra delen av landskapet, huvudsakligen i
Åmots kapell, Ockelbo och Järbo. Det är endast spridda rester,
som nu erinra om att finnar här för några århundraden sedan
inplanterats. Rökstugorna äro borta och likaså språket. En och
annan gaffelformig finnplog har jag iakttagit i Järbo, och
ugnförsedda rior för torkning av säd kunna även påträffas inom de
nyssnämnda socknarna samt i Ovansjö, ja, de ha till och med fått
användning i Hamrånge och ha således spritts även utanför det
egentliga finnområdet. En dylik ria, som jag hade tillfälle att
närmare undersöka i Järbo socken, hade tredelad plan, och varje
rum hade särskilda dörrar utåt. Till vänster var »riugnen» med
ett mellantak av störar, i mitten »rien», över vilken
sädeskärvarna placerades vid torkningen, och till höger var »kastlöga»,
där den tröskade säden kastades.
Tätt ihopbyggda byar funnos här som annorstädes före
utskiftningen under 1800-talet. Det är huvudsakligen i sydvästra
delen av landskapet, man äger spår av dem. Om Österbergs by
i Ovansjö berättas den vanliga sägnen, att man kunde gå på
hustaken från byns ena ända till den andra. Regelbundna radbyar
med längs utefter gårdarna gående bygator ha varit vanliga, så
till exempel i Österfärnebo.
Överallt i Gästrikland härskar parstuguformen i
manbyggnaderna eller de så kallade storstugorna. Detta gäller både för
de äldre husen i en våning och för de yngre i två. I olikhet
mot nere i Götaland är det vanligen ett stycke mellan
överkanten på övre våningens fönster och takfoten, varigenom husen
få ett resligare och lättare utseende. Redan på 1700-talet var
det ganska vanligt att rödfärga husen och denna sed har blivit
alltmer allmän. Förstukvistar med sadeltak och stolpar
förekomma ibland — mest i landskapets sydvästra del — men ej
så ofta som i Dalarna och Hälsingland. En specialitet för
Gästrikland är däremot en förstukvist, bestående av ett sadeltak,
vilande på konsolartade sidostycken eller på snedsträvor.
Portlidersbyggnader, källarstugor och »nastubyggningar»
(nattstugor) plägade också ofta brukas för bostadsändamål och gjorde
gårdarna så rika på utrymmen, att de vid bröllop och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
