Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några synpunkter på Gästriklands nutida byggnadskultur av Uno Åhrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U n o Å h r c n
kostnader, dels för bönderna, dels lör staten som måste lämna
bidrag till uppbyggande av nya hus. Nya vägar måste anläggas
till gårdarna. Genom utflyttningen blev visserligen på detta sätt
en god del gamla mindervärdiga gårdar ersatta av nya, men
detta hade kunnat ske även på den gamla platsen. Den
avgörande frågan är tydligen: är det nödvändigt att ägaren bor på
sin åker eller kan han utan olägenhet bo en bit därifrån? I
fall man väger fördelar och nackdelar i bägge fallen, undrar jag,
om man icke kommer till det resultatet att utflyttningen var
en olycklig åtgärd. I dessa dagar, när kooperationen diskuteras
som en väg till jordbrukets rationalisering, genom
sammanslagning i ekonomiska enheter och riktigt utnyttjande av
produktionsmedlen, är det egendomligt att se hur nära det gamla
solskiftet låg ett kooperativt tillstånd. Om tiden då hade varit
mogen för den tanken, hur annorlunda kunde inte det hela nu
sett ut?
Nå, detta är ett frågekomplex som jag icke har förutsättningar
att närmare gå in på. Vad jag velat framhålla är blott det
ekonomiska värdet av en rationellt ordnad bebyggelse.
Man kan också anlägga en helt annan synpunkt på frågan,
och den kanske är den inte minst viktiga: vad har sprängningen
av byarna, d. v. s. isoleringen av familjerna på större avstånd
från varandra, haft för psykisk följd? Ha individerna
härigenom fått en annan social inställning än de eljest skulle fått, en
mer separatistisk, mindre kollektiv? Ett glänsande ämne för en
socialpsykologisk utredning!
Konsten att bo
Om man kan säga att fordringarna på bostaden i en del
avseenden ökats, kan man däremot inte påstå att konsten att bo
förnuftigt och trevligt gått framåt så värst mycket. Det är
märkvärdigt hur segt den gamla idén sitter i, att man till och med
i de minsta lägenheterna skall ha ett »finrum» stående som man
inte använder till vardags, utan tränger ihop sig i köket och
kanske i en kammare. I detta fall ligger nog landsbygden en
god del efter åtminstone de större städerna, där man mer
allmänt börjat inse vilken meningslös anordning detta är.
Begreppet vardagsrum har där slagit igenom.
Felet ligger nog delvis i en missriktad stolthet, en vilja att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
