Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarliv i Mälaren av Hans G. Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giga bollar och ute på en udde stod en skock får och sökte
med alla sinnen utröna om det fanns den allra minsta lilla orsak
till panik.
Torshälla vann mitt hjärta helt och fullt, fast man där
behagade fira helg dagen efter midsommardagen så att jag endast
tack vare en snäll handlandes tillmötesgående kunde
proviantera. Och så gick färden vidare mot väster.
Galten, Mälarens innersta del väster om Kvicksund, reste borst
och tvingade mig att vända, sedan den först skänkt mig en av
de största sensationerna på hela färden. Jag kom en
eftermiddag mödosamt knogande i hård motvind då ett ängsligt fågelskri
skar genom stormens brus. Utanför den täta stranddjungeln
fladdrade en drillsnäppa under ideliga anfall mot någon som
rörde sig mellan träden. Jag paddlade närmare, och på mindre
än tio meters avstånd kom en räv ut ur skogen med en fågel
hängande i käften. Drillsnäppan förnyade sina vilda attacker,
men räven promenerade helt trankilt sin väg längs stranden utan
att bry sig om henne och utan att se mig. Jag slöt mig till
sällskapet och följde det på några meters håll ett långt stycke,
tills räven slank in på en smal stig och försvann i skogen,
fortfarande utan att ha sett mig.
Den natten blev jag för första gången tvungen att sova
ombord, ty asparna stodo så tätt att inte ens en näsduk skulle
kunnat bredas ut emellan dem. Hur älgen, som satt sina
spår-stämplar överallt på stranden, tagit sig fram, förstod jag inte.
Efter en natt tillbringad på rygg i kanoten med två tvärträn
över bröst och mage som satte stopp för alla försök till
djupandning vaknade jag till en ny om möjligt ännu stormigare dag.
Jag uppgav hoppet att inom rimlig tid kunna forcera Galten,
föll av undan vinden och satte kurs på Västerås. Några
kuttrar som jag mötte hade revat seglen, och ibland kändes det en
smula kusligt då kanoten åkte rutschbana på vågorna med
förstäven pekande mot skyn och aktern nästan under vatten. Men
allt gick lyckligt, och efter att i fyra timmar ha slängts omkring
värre än på det finaste tivoli hamnade jag på en holme i
närheten av Fullerö utanför Västerås. Här blev jag synnerligen
älskvärt mottagen av en motorbåtande familj, min packning
langades ombord, kanoten surrades på tvären över rufftaket och
på detta originella sätt gjorde jag min entré i Västerås.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
