Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att gå av Nils Horney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Horney
Man gör nog klokast, om man svarar: Gör inte för mycket!
En av vandringslivets största lockelser är nämligen friheten
(låt vara att den i verkligheten ofta är ganska begränsad) att
oberoende av vägar ströva varthän man drives av stundens
ingivelse, utan oupphörligt aktgivande på varnande
gå-åt-andra-sidan-skyltar, välmenande vägvisartavlor och tusen andra
påfund, som göra vardagslivet så välordnat och förträffligt — och
så enformigt.
Men det är likväl en hel del som kan och bör göras, inte minst
med tanke på den framtida utvecklingen av vandringslivet i
städernas omgivningar. Åtskilliga trafikföretag ha redan visat
förståelse för saken genom att utfärda sportbiljetter till nedsatta
priser, ett exempel som borde vinna mer allmän efterföljd.
Publicerandet av beskrivningar över viktigare leder är en värdefull
hjälp för många vandrare. Vad Stockholms omgivningar
beträffar, utgav turistföreningen redan för åtskilliga år sedan ett
antal turbeskrivningar, och sedan dess ha många förträffliga
sådana publicerats såväl i dagspressen som i bokform.
Vad vandraren för närvarande mest saknar är nog längs
huvudlederna lämpligt belägna tält- och rastplatser, möjliggörande
övernattning mellan lördag och söndag och turer på ett par tre
dagar vid dubbelhelger, såsom påsk, pingst och midsommar. Jag
menar, naturligtvis, platser, vilka äro upplåtna för ändamålet och
där man kan slå sig ned utan att träda någons rättigheter för nära.
För att åstadkomma dylika replipunkter, varigenom vandringarna
skulle kunna utsträckas till trakter, som icke kunna genomströvas
på en ordinär dagsmarsch, fordras emellertid förståelse och
bistånd från markägarnas sida. Man borde kunna vänta en aktiv
insats av städerna, lika väl som när det gäller att bygga eller
lämna anslag till idrottsplatser. Vandringslivet är för övrigt ur
folkhälsans synpunkt så betydelsefullt att det inte endast är ett
lokalt intresse att främja det. Det är också ett riksintresse, och
i den mån gästfrihet kan visas vandrare och andra
friluftsmänniskor på statens domäner skulle markupplåtelse för detta
ändamål vara välkommen.
Även den enskilde markägaren har anledning att visa sig
tillmötesgående — även om han skulle ha fullgoda skäl att klaga
över bristande folkvett hos en och annan av de främlingar, som
beträda hans område. Om han verkligen är utsatt för skade-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
