Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom Kebnekaise av Gösta Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
minuter på den 700 meter långa sista biten. Det hade gått
lättare än vi föreställt oss. Mest en nervsak.
För att få fram fasta normer vid karakteriseringen av
bestigningslederna i våra svenska fjäll har Eric Drougge i Till fjälls
1929 sökt uppställa ett schema, i vilket hänsyn tages till de olika
faktorer, som spela in vid varje bestigning: dels till den
tekniska svårigheten (huruvida leden bjuder på verklig klättring
eller ej och i så fall i klippa eller is) dels till
ansträngningsgraden och dels till exponeringsgraden (d. v. s. om leden med
nödvändighet för tätt utefter lodräta stup). Andra faktorer att
räkna med äro de riskmoment, som kunna uppkomma vid
passerandet av branta snö- eller blocksluttningar. — Utan att
närmare diskutera innebörden av Drougges synpunkter kan man
våga påstå att mycket vore vunnet för en sund utveckling av
fjällsporten, om resehandböckernas bestigningsbeskrivningar lades
efter sådana riktlinjer. Åtskilliga »bragder» skulle då förblekna
och över huvud taget skulle ett moget omdöme, avgivet i
resehandboken, ge stadga åt den enskildes uppfattning. Med tanke
på detta kan följande karakterisering lämnas:
Knivkammen...... Medelsvår, delvis svår (alltså ej »ruskig»
eller dylikt). Ansträngande. Utsatt.
Nallo .................. Medelsvår. Tämligen ansträngande.
Utsatt. Risk för stenras.
Vi stannade över en timme på toppen, byggde ett stort röse,
åto smörgåsar och choklad samt barometermätte. Med stöd av
senare korrigeringar bestämdes höjden approximativt till 1 880 m.
Det blev ljusare igen. De få stjärnor, som lyst med sitt svaga
sken, slocknade bort. I norr foro lätta dimband fram över
topparna. På morgonhimlen simmade i långa rader de
orangefärgade fjädermolnen och långt ned i djupet under det svarta,
kubiska klipputsprång, vi sutto på, speglade de sig i en lugn
glaciärsjö. Från sluttningen i söder trängde då och då ljudet av
studsande sten upp genom tystnaden.
Vi måste tänka på återfärden. Det var en ganska olustig tanke,
men den gick tyvärr inte att slå bort, och efter att ha förtärt
de sista smörgåsarna gåvo vi oss i väg tillbaka över kammen.
Vid 5-tiden på morgonen anlände vi till den plats, där vi
lämnat ryggsäckarna. Den ursprungliga planen att slå läger här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
