Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskebrev från fjällvattnen till fjolårskamraten av Ossian Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O s s i a n Olofsson
»rise» i gång som uppe vid Gotajaure. Dagsländorna åkte med
upprättstående vingar kana nedför strömmen för att hamna i
gapet på öringar och narrar, som vakade nedanför. Vattnet virvlar
till och sländan är borta. En kraftig ryggfena dyker upp, följd
av en jättelik stjärt, som stöter i rött. Det är en stor harr, som
med en tumlarlik rörelse gång på gång höjer sig på samma ställe
och åter försvinner. Allt medan han visar ett stumt förakt för
mina flugor, som gång på gång falla över hans »rise».
Men tisken här var ej så monoman på sländor som uppe vid
Gotajaure. Visserligen voro de flesta kast med flugspöt förgäves,
men rätt som det är blir det hugg. Den mycket kraftiga fisken
tar i en enda rusning ut hela kastlinan och fortsätter med ett
tjugutal meter av backingen, trots att jag förstärker bromsningen
genom att pressa tummen mot rullsidan. Så helt plötsligt går
gutkastet av och min största flugfisk in spe är förlorad. Jag
hade också använt ett extra fint gutkast, som därtill ej var
alldeles färskt.
Starkare gutkast alltså. Sedan massor av fåfänga kast.
Äntligen åter ett kraftigt hugg och en ny lång rusning. Varpå fisken
nästan genast går fri. Man kan bli ursinnig för mindre!
Huvudsaken är emellertid, att fisken verkligen vill ta flugorna
någon enstaka gång. Då finns det alltid hopp.
Ett plask med kraftigare, liksom allvarligare klang än vanligt
kommer mig att lägga flugspöt åt sidan ett tag för att kasta en
spinnare ut till platsen för den förmodade bjässen. Hugg följer
också genast och snart är fisken i håven. En riktigt vacker öring
på 2,7 5 kg i utsökt fin kondition. Bred och fet och med detta
eldröda kött, som den färgglada fjällfisken har, då den är som
bäst.
Skamligt nog var denna vackra fisk en dålig slagskämpe. Den
var snabbt tröttad och följde in till håven som en gammal ko.
En helt annan strid erbjödo ett par betydligt mindre öringar,
som snart fingo göra den större sällskap. Också på spinn.
Flugfisket är dock nummer ett, varför jag snart återgick
härtill. Några färdigknutna kast prövades och förkastades i tur och
ordning. Jag lagade så till ett nytt kast med tre små,
brunaktiga flugor, en Teal and Yellow som ändfluga, så min
favoritfluga Silver March Brown och överst en March Brown-aktig fluga
med gul kropp och bruna ändspröt. Idel brunaktigt som slän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
