Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskebrev från fjällvattnen till fjolårskamraten av Ossian Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O s s i a n O lo fs so n
som en mörkare blå ton mellan de ljusgröna stråken över
sandgrunden. Den slingrande infarten till en idyll!
Jag fortsatte nu nedför vattendraget efter att ha sagt farväl
åt »Ransarkungen» V., som höll på att draga not i småvikarna
efter södra landet.
Ovanför strömmen vid Ransarluspen vakade fisken och spöna
måste därför tas fram. Men varken här eller vid nedre ändan
av det nedre selet — en lappgumma har sin stuga i sluttningen
där och selet sträcker ned en lång, blank tunga mot
forsnacken, som du nog minns — fick jag något napp lika litet som
vid åns utlopp i Gikasjön. Det kändes därför skönt att få ordna
upp fiskegrejorna för natten och själv gå till kojs i kammaren
uppe hos N:s, där vi bodde i fjol.
Efter sedvanligt notfiske etc. bar det så vidare ned till
Kultsjön, förbi Fatmomakke öde kapellplats och till Stornäs. Här
gjordes en kort påhälsning hos lapptillsyningsman Petrus H., vars
motorbåt jag fick följa till Klimpen och Lövberg. Dit kommo
vi ju aldrig i fjol och det var skada, ty de ligga vackert och
grönskan i sluttningen ovanför dem är ovanligt yppig och rik.
Ovanför Kristoffer E:s sommarlagård ligger sålunda den allra
vackraste häggdunge, som nu stod höljd av blom och doftade
kohage och hägg, omgiven av kringbetade, frodiga
Geraniumstånd. Knotiga björkar uppblandade med sidengrå sälgträd och
på marken under dem den rikaste örtvegetation, som jag
dagligen avnjöt även i materiellare form — den härliga
fjällkomjölken. Ängarna nedanför i sluttningen — vilda örtagårdar av
bullerblomster och förgätmigej, gula små violer och mycket annat
vackert, som jag för länge sedan glömt att nämna vid namn.
I häggdungen sjöng en liten grågrön lövsångare sin frappant
starka och omväxlande sång. Det var en underbar konstnär med
en sång full av omväxling och behag, vilken kom mig att sjunka
ned vid kanten av den smala fästig, som var utgrävd snett
uppför sluttningen, och förtrollad lyssna — i tanken jämförande mig
med den fågelförälskade Hudson utanför någon av Cornwalls
lummiga byar. Även en så pass sydlig form som svarta och
vita flugsnapparen såg jag här i fjälltropiken.
Ja, dessa fjällens björkskogar påminna mig alltid så starkt om
bilder av tropiska skogar. Samma bulliga lövmassor, som hölja
de höga åsarna eller glesas ut till en ostafrikansk savann. Upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
