Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamerajakt på blommor. Hur fjällblommornas bok kommit till av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin plats. Jag har använt en Ica-kamera för plåtar av formatet
13×18 cm, försedd med dubbelt utdrag och rörlig bakdel. Linsen
har varit en Zeiss Tessar focus 4.5 med 180 centimeters
brännvidd. Ett kraftigt stativ av ek, som tillåter en hög
uppställning, blev särskilt vid fotografering i bergbranter av
oskattbart värde. Vid behov har jag även använt ett stadigt s. k.
panoramahuvud (Zeiss Ikon) till stativet, varigenom inställningen
mycket underlättats. Det dubbla utdraget tillät en bildupptagning
i naturlig storlek. Då flertalet fjällväxter icke äro större,
än att de utan förminskning rymmas på en 13×18-plåt, har
jag i regel fotograferat dem i naturlig storlek. Därmed
uppnåddes bl. a. den fördelen, att även de finaste detaljer kommo
till sin rätt på negativet och alltså icke behövde gå helt
förlorade vid en reproduktion. Men den valda bildskalan har å
andra sidan icke så litet försvårat arbetet i fältet, då den
givetvis krävde en betydande förlängning av exponeringstiden. För
att riktigt bestämma denna har jag i allmänhet icke vågat lita
på en subjektiv uppskattning utan har oftast tagit exponeringsmätare
till hjälp. Denna försiktighet var också välbetänkt, ty
så vitt jag kunnat finna är risken att felbedöma ljusstyrkan
större i fjälltrakterna än annorstädes.
De långa exponeringarna ha emellertid ställt fotografens
tålamod på ett ganska hårt prov, ty vindstilla är en sällsynt
företeelse i fjällen. Även då det enligt vanlig uppfattning råder
lugnt väder, märker man, hur svårt det är att tvinga ett
markens blomster att hålla sig stilla, så snart det fått kameran
riktad på sig. Ett blad vibrerar lätt; när det kommit till ro,
nickar en blomma, en annan följer snart exemplet, och så kan
det fortsätta minut efter minut. Efter lång väntan frestar man
slutligen en exponering, och när slutaren äntligen knäppt, ja,
då komma de lugna sekunderna tågande i en lång rad, ofta
långt flera, än vad som behövts för att upptaga en perfekt bild.
Då man gjort denna iakttagelse upprepade gånger, börjar man
fundera över om det icke här är fråga om ett utslag av en
naturens princip, en illfundig lek med mänskliga ansträngningar,
»principen för den största förtreten». Åtskilligt annat av
mindre angenäm art har jag råkat ut för under mina fotograferingar,
som nog måste ses mot samma bakgrund. Endast ett
par talande exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
