Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamerajakt på blommor. Hur fjällblommornas bok kommit till av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kame r aj akt på bio m m o r
tyngdes spetsarna omärkligt av tillväxande vattendroppar. När
dessa plötsligt föllo till marken, återtog bladskivan lika hastigt
sin naturliga ställning. Lägeförändringen var icke stor, men
för mina förhållanden mer än tillräcklig.
Den utrustning, som måste medföras under längre
vandringar — kamera, stativ, plåtförråd, vindskydd, proviant m. m. —
var som lätt inses både tung och obekväm, och jag hade
därför alltid med mig någon, som fick dela bördan. Ett par
lappmän, Lars Påve och Knut Knutsson Sunna, som varit mina mest
anlitade bärare, vill jag här gärna bringa ett tack för
beredvillighet och intresserat bistånd. Båda tingo för övrigt ett uppdrag
som för fotograferingens lyckliga genomförande icke var det
minst viktiga: att hålla fjällens vilda horder av mygg i schack.
Myggproblemet är väl för tillfället så genomdiskuterat av
fjällens turister, att det knappast lönar sig att söka avvinna detsamma
några nya synpunkter. Jag vill dock icke lämna det helt åsido,
därför att det blir aktuellt på ett särskilt sätt för en fotograf,
som nödgas stå stilla på samma plats i timmar. Ett
långvarigare uppehåll under en varm dag i en fuktig björkskog eller på
en fjällmyr ställer tålamodet på prov i många avseenden.
Myggornas skaror tätna hastigt, och deras blodtörstiga vin enerverar.
Man får akta sig för att öppna munnen för att slippa få ned
dem i lungorna. Besmörjelse av händer och ansikte kan icke
tillräckligt ofta upprepas, då man måste ägna en oavvänd
uppmärksamhet åt objektet framför linsen. Både Påve och Sunna
gjorde vad de förmådde för att fördriva det onda, men även en
lapps förmåga är begränsad. När myggorna funno, att de icke
kunde bringa mig ur fattningen genom sina otaliga sting, hittade
de på ett verkligt raffinerat sätt att hämnas. De slogo sig ned
på blommorna just i det ögonblick, då slutaren skulle öppnas,
eller de seglade i stora eskadrar tätt framför linsen, ja, det hände
till och med, att de utan att jag lade märke därtill lyckades
smita in i bälgen under den korta stund som åtgick för att
utbyta visirskivan mot kassetten. Genom att angripa på detta sätt
gjorde de mig flera gånger verklig skada. Andra tillfällen, då
det var besvärligt att abstrahera från dessa plågoandar, utgjorde
plåtombytena. Jag medförde nämligen endast 3 dubbelkassetter
och måste därför åtminstone en gång under en dagsvandring
växla plåtar. Att då sitta med händerna insnörda i den ljustäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
