Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skidpulkan och dess användning på fjällfärd av Ernst von Segebaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundsläde eller pulka
Ty befrielsen från den tyngande bördan får man endast på bekostnad
av att införa ett dragmotstånd, som, ehuru ringa, dock i någon mån
kan förkorta glidlängden och därmed minska hastigheten. Så länge
man orkar bära sin ryggsäck, kommer man nog därför minst lika
fort fram med denna som med pulka. Men hur långt man orkar
eller med trevnad kan utsträcka sin dagsmarsch, det är i hög grad
beroende av den ansträngning förflyttningen medför, och därvid visar
åtminstone min erfarenhet tydligt, att den dragna lasten ger avsevärt
mycket mindre total ansträngning än den burna. För en mycket stark
rygg kanske utslaget inte går så tydligt i samma riktning. A andra
sidan tror jag alldeles säkert, att det för en mjukare rygg,
exempelvis för damer, redan vid en relativt lätt packning, 12 a 15 kg, är en
mycket stor och hälsosam lättnad att slippa ifrån ryggbördan. I min
långfärdsgrupp i fjol av STF:s sällskapsresa drogos två pulkor med
netto 14 å 15 kilos last av damer, som före färden endast provat dem
under en kort dagstur. Deras rön och mina iakttagelser i jämförelse
med andra färder bekräftade tydligt min ovan framhållna uppfattning.
Färden, som gick från Storlien över Sylarna, Helags, Ljungdalen,
Tossåsen och Vålådalen till Undersåker, omfattade både kalfjäll och
skogsterräng med växlande före och lutningsförhållanden. — Bilden
överst på sid. 299 visar pulkorna i denna grupp.
Framkomligheten är också en viktig sak. På brant sidolutande
mark är pulkan stundom besvärlig, enär den där vill slira, i
synnerhet om föret är isigt. Likaledes är den hindersam i tät skog med
brant sluttning. I båda dessa fall är emellertid en stor och tung
ryggsäck icke stort bättre; i tät skog på jämn mark är ryggsäcken
vanligen mer i vägen än pulkan, som följer efter i spåret, medan
ryggsäcken gärna fastnar i grenarna. Överhuvudtaget har jag vid
fjällfärder i Jämtland och Härjedalen icke behövt taga någon hänsyn till
medförda pulkor vid val av väg, vare sig i skog eller på fjäll.
För att pulkan verkligen skall komma till sin rätt anser jag
nödvändigt att iakttaga följande:
1. All packning placeras i pulkan (det tyngsta i botten och
baktill), så att man själv går fullständigt obelastad.
2. Pulkan hålles alltid oerhört hal, medan skidorna vallas
förnuftigt och grundligt, så att de ej bli bakhala och ej klabba.
3. En lämplig dragsele användes. Den skall ha låg dragpunkt
och anbringas så, att den ej hindrar andnings-, ben- eller bålrörelser.
Se övre bilden å sid. 294.
Ovan gjorda jämförelse mellan pulka och ryggsäck gäller närmast
vad jag vill kalla en normal försvarlig fjällpackning, som kan sägas
vara ungefär vad exempelvis välrustade deltagare i långfärdsgrupperna
av STF:s sällskapsresor bruka medföra med en vikt inklusive en dags
proviant av omkring 15 kg eller något däröver. Den på bilden här
invid visade packningen är ungefär vad jag själv som gruppledare
brukar ha med. Den väger något över 20 kg, och inom parentes sagt var
det en sådan packning jämte några dagars reservproviant, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
